En Gudsknarkare

Gud är högst beroendeframkallande.

Antagligen är det det enda beroende som är alltigenom nyttigt. Så det är väl bara att tacka och ta emot om man fastnar i det. När mitt system en gång har smakat sötman av vad man skulle kunna kalla för närkontakt med Gud, vill det ha mer, och var gång det får det vill det ha ännu mer.

Fast Gud låter rätt torftigt. Känslan är obeskrivlig. Att känna livet flöda genom mig. Att känna mig helt igenom levande. Att känna att jag är livet självt. Att jag är kärlek.

Hur skulle man kunna stå emot?

Jag är en Gudsknarkare.