Ett sista farväl

Var på begravning idag. Vår grannfru dog när vi var i Indien. Cancern som följt henne ett tag blev för svår och kroppen för svag. Vi hälsade på henne och hennes familj alldeles innan vi åkte på vår resa. Det var då uppenbart ingen självklarhet att vi någonsin skulle få träffa henne igen. Ändå hade hon då en inre styrka som imponerade, fast den har hon kanske egentligen alltid burit med sig. Jag är glad att vi fick tillfälle att träffas innan det var försent.
Begravningen var fin. Jag gråter väldigt sällan, men idag rann tårarna.