Fjorton år

Fjorton år går fort
(och ibland väldigt långsamt).
Ett förhållande som kultiverats under lång tid,
kanske inte under de bästa av förutsättningar alla gånger,
utan under de enda av förutsättningar
för just detta förhållande.
Nu känns det lika ovisst som den dagen för fjorton år sedan,
och samtidigt starkare än någonsin förut.
Skoningslöst har vi börjat gallra
och skär bort det som ändå inte är sant.
Om vi överlever
återstår att se.

The miracles of today

Every day is full of miracles.
Are we willing to see them?
To be them?

Regndans

Även denna storm bedarrade
och det lugn som nu breder ut sig
är magnifikt.

Det är spännande att leka med vädergudarna.
Kanske var den här urladdningen
bara en försmak.

Vad kommer härnäst?
Jag kan knappt bärga mig.

Kirtana i Sverige

Kirtana sjunger i Stockholm imorgon lördag kväll på sin första konsert i Sverige.

Det tänker jag inte missa!
Jag trodde kanske det skulle vara svårt att få tag i biljetter så här sent, men det fanns tydligen en hel del kvar igår när jag köpte mina.

Stukad kronprins

Den här resan kan komma att bli
av ett smärtsamt slag,
men vad som än krävs
skall jag bli kung över världen en dag.

Jag är helt opålitlig

Jag är helt och hållet opålitlig.
Jag kan inte ens lita på mig själv,
men jag gör det ändå.
Du kan också lita på mig,
om du vill.

Oförsvarbart

Mitt försvarssystem aktiveras
utan att jag ens märker det.
Du märker genast,
men det är inte menat för dig.

Huvudet skiljt från kroppen

viljan att förstå
flyter upp i huvudet
kroppen blir avhängd

ett kroppsligt möte
får mig på andra tankar
inga tankar alls

Varenda smula skall slukas

Plocka inte russinen ur kakan.
Ät hela kakan och ha den kvar,
bara genom att äta hela kakan.
Lämna inte en smula.

Att vara den man inte vet att man är

Att vara den man är
kan förefalla enkelt,
men om man inte vet vem man är,
är det inte så självklart.
Ändå är det en förutsättning
att inte veta.

Alla dessa missförstånd

Allt som kan missförstås, missförstås.
Allt kan missförstås.

Du kan inte stoppa min vår

Kung Bore, du kan vintra dig trött
och lägga dina krokben för vår.
I mitt hjärta är våren ändå här
för första gången på många år.

Förvirrad eller kär

när jag ser djupt i dina ögon
kan jag ge upp allt jag tror att jag är
och vara med dig i den stunden
som egentligen är allt vad som är

att få sitta så mitt emot dig
utan en tanke på varthän det bär
och känna din närvaro i mig
och stilla utforska vad som är här

hur ljuvt och hur gott är det inte
men det förvandlas så lätt till begär
förvirrad och suktande mera
till den grad att jag tror jag är kär

Special sparrow

Why is this focus so narrow?
Why is it so hard to see
that all that I am is a sparrow
that don't care what it means to be?

Why do I need to be special
and part of a higher breed,
when really there is nothing special
about being special indeed?

Blodad tand

det är slutvilat
stridsfältet är min plats nu
trött på stillestånd

Mitt skal och jag pustar ut

Blev nervös och förlorade mig själv.
Slickar mina sår här hemma.
Sen är det bara på det igen.

Fjärilar i magen

Känner mig som en målvakt
på ett sjujävla träningspass
i hockeyrinken.

Förväntanspuckarna viner
genom luften
ett par decimeter över isen.

Jag gör mitt bästa för att stoppa dem,
men varje skott som ändå går in
får mig att stå lite ostadigare på isen,

tills jag inser att
detta är inte en match
som kan vinnas.

Lämnar klostret

Ingenting betyder något.
Ingenting står under min kontroll.
Detta är sant förstås,
men mitt förstånd förstår inte,
kan inte förstå,
innebörden,
så felslut kommer
som ett brev på posten.

Så låter du mig se
var jag trodde
jag slutade.
Jag tittar ut genom gluggen i klosterväggen,
låter min tunga munkkåpa falla till golvet,
klär mig i en gräll skjorta
och ett par snygga jeans,
och stiger ut i en annan verklighet.

Världens kalas

Långsamt går det upp för mig
vad det innebär.
Jag är den ende.
Du är jag.
Alla är jag.
Jag är världen.
Allt är för mig.
Jag är en enda stor gemenskap,
ett stort kalas,
och alla är bjudna.
Jag är kalaset
och värden
i ett.