Fjorton år går fort
(och ibland väldigt långsamt).
Ett förhållande som kultiverats under lång tid,
kanske inte under de bästa av förutsättningar alla gånger,
utan under de enda av förutsättningar
för just detta förhållande.
Nu känns det lika ovisst som den dagen för fjorton år sedan,
och samtidigt starkare än någonsin förut.
Skoningslöst har vi börjat gallra
och skär bort det som ändå inte är sant.
Om vi överlever
återstår att se.
2008-03-31
Fjorton år
etiketter:
förhållande,
mognad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj..här har det hänt saker sen jag besökte din sida senast! Lite bergodalbana verkar det ha varit :-) Ja livet är som ett nöjesfält..ibland hissnar man av glädjepirr o ibland mår man illa..o med tacksamhet kan vi ta emot alla upplevelser o låta oss berikas och utvecklas..
Välkommen tillbaka Filosofia.
Jo tack, en hisnande åktur är det. Mycket berikande och utvecklande.
Skicka en kommentar