Ingenting betyder något.
Ingenting står under min kontroll.
Detta är sant förstås,
men mitt förstånd förstår inte,
kan inte förstå,
innebörden,
så felslut kommer
som ett brev på posten.
Så låter du mig se
var jag trodde
jag slutade.
Jag tittar ut genom gluggen i klosterväggen,
låter min tunga munkkåpa falla till golvet,
klär mig i en gräll skjorta
och ett par snygga jeans,
och stiger ut i en annan verklighet.
2008-03-17
Lämnar klostret
etiketter:
befrielse,
begränsning,
förstånd,
verklighet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar