En incident på pendeln

Jag satt på pendeln i morse och närmast uppslukades av känslor av
utmattning och av ilska. Det tar på krafterna att vara arg en hel
natt, sova alltför några och alltför oroliga timmar och vakna
fortfarande arg när väckarklockan förkunnar att det är dags att
fortfarande arg åka till jobbet. Jag hade lurarna på mig med hög musik
och försökte blundandes slappna av så gott det gick. Så känner jag hur
oroliga energier börjar röra på sig i min omedelbara närhet. Jag
gläntar på ögonen och får se hur gubben intill mig ställer sig upp,
lutar sig fram och tar tag i kapuschongen på den intet ont anande
passageraren med ryggen vänd mot honom och drar i den tills killen
upprörd vänder sig om. Gubben börjar jiddra om hur killens musik är
för hög och att det faktiskt är många med honom som skulle vilja att
han skruvade ner volymen. Vad som hände med att knacka på axeln
istället för att börja dra folk i kläderna vet jag inte. Killen blev
förstås överrumplad och ganska upprörd över tilltaget. Efter att ha
uttryckt sitt missnöje med den omilda behandlingen vände sig killen om
och gubben blev nu upptagen med att diskutera sitt tilltag med en
kvinna som verkade tycka att han hade gått över någon slags gräns.
Denna diskussion upplevde i alla fall jag som långt mer störande än
någon musik från några lurar. Själv skruvade jag upp volymen i min
Ipod för att slippa höra gubbens gnäll. När jag till slut klev av
funderade jag på att tacka gubben för att han inte började dra mig i
kläderna eftersom jag då nog hade varit tvungen att ge honom en smäll
på käften. Men jag höll mun istället, nöjd som jag var med att ha
hittat en oväntad kanal för lite av min vrede att sippra ut.