I vår kultur har vi ett ansträngt sätt att se på kärleksrelationer och vilka premisser som gäller för dem. Vänskapsrelationer däremot har vi inte lika stora problem med. Det är cool att vara vänner lite hur det än ser ut till formen. Varför överhuvudtaget dra en gräns mellan dem? Spelar det egentligen någon roll vilket fack vi kan pressa in en relation i? Varför måste vi definiera kärleken? Tror vi att den försvinner om vi inte stänger in den i en låda?
Jag blir mer och mer övertygad om att på min väg, ligger ett övergivande av kärleksrelationer såsom väsensskilda från vänskapsrelationer och vice versa. En relation som gör anspråk på att vara för mer än andra relationer, som gör anspråk på att vara ett statiskt tillstånd och som gör anspråk på att vara exklusivt lämnar vad jag kan se inte det utrymme som behövs för vad jag kanske skulle kunna kalla en sann kärleksrelation. En relation som nöjer sig med att vara vad den är däremot har all potential att förvandlas till vad som helst. Den är fri att utvecklas som den vill. Den är fri att avvecklas om den vill, även om jag menar att ingen relation egentligen någonsin avvecklas.
Jag är medveten om att det kan vara så att jag är inne i en mognadsfas och att det kan vara därför jag har så svårt att rätta in mig i ledet. Om det sedan är för att jag inte har mognat in i det, eller om det är för att jag har mognat ur det, är ju inte lätt att veta.
2008-10-08
Kan vi inte bara vara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Kloka ord. Den enda skillnaden mellan vänskapsrelation kontra partner relation är för många sex-biten. Om man är monogam får man välja mellan den ena eller den andra relationen. Är man friare till sinnet kan man ha både ock utan problem. Du får ju välja fritt i ditt liv och behöver inte välja hur andra ser på relationer. Visst är det skönt!?!
jag tycker du pekar på det väsentligaste när du pratar om att låta relationen vara vad den är. Men det gäller ju även en kärleksrelation där man, om man vill, kan se det som att man klämt in relationen i en låda. Relationer är vad dom är. Dåliga, komplicerade, bra, passionerade. Whatever
Myselfz, jag tror att det för många handlar om mer än sex. Det finns tex en hel del sk. öppna relationer där man har en tillåtande attityd till sex med andra utanför relationen. Dock gäller i dessa ofta ett slags villkor om att man måste vara varandra trogna på ett annat plan: Du får ha sex med andra, men du får inte vara kär i någon annan än mig. Det verkar även det som ett sätt att försöka kontrollera och hålla fast kärleken, även om man känner sig så där härlig och fri till sinnet när det gäller sex.
Björn, jo jag menar verkligen inte att det finns någon speciell form av relation som det är fel på. Vad jag försöker säga är väl mer att varför överhuvudtaget fokusera på relationens form?
Bra sista kommentar. Tror vi skulle behöva fokusera mer på relaterandet istället för att skapa relationer.
"Vad jag försöker säga är väl mer att varför överhuvudtaget fokusera på relationens form?"
Det har nog med trygghet att göra.
Att öppna upp sig för en annan människa, att släppa någon nära där man visar mer och mer av sitt naknaste innersta jag, är något som kräver sin man eller kvinna.
Vissa människor kanske inte öppnar sig så mycket... eller har inte några rädslor i det och då spelar kanske inte formen så stor roll.
Det vanligaste är nog att man behöver formen för att känna sig trygg.
Jag tycker att sådant där i bästa fall sker naturligt och utan större fokus... det är när det finns obalans och lika behov som jag tror att fokuset på formen blir mer aktuellt.
Dvs, monogam person passar bäst i hop med en annan monogam person och polygamer leka bäst med andra polygamer.
Jag tycker inte att det finns något rätt eller fel i sitt val, men det blir oerhört svårt för en monogam person att känna sig trygg med en polygam person.
Och... en polygam person kan känna sig trängd och instängd med en monogam.
Det är nog bäst att veta vad man är för en och hur ens behov ser ut.. och ha visdomen att tidigt se hur den man möter är funtad på det området.
Det är ett sätt att ta ansvar för relationen med sig själv och andra.
Jag tror inte på förbud, jag tror på passformer. Att det ska vara enkelt och självklart för att man är på detta viktiga område ungefär lika funtad.
Fota här uppe är jag Vindra, glömde att jag var inloggad på min fotoblogg.
Fota/Vindra,
Visst kan det handla mycket om vårt behov av trygghet. Det är väl det alla sociala konventioner i grunden handlar om. Och de har sin plats förstås. Likväl kan det komma en tid när vi finner att nästa steg är att lösa upp konventioner och gränser för att växa bortom.
Vad jag syftar till är alltså inte att ersätta en konvention (monogami) med en annan (polygami). Snarare vill jag öppna för ett förutsättningslöst sätt att se på relationer. Jag tror inte personer är monogama eller polygama. Dessa är bara etiketter.
Att öppna sig helt för andra utan några som helst garantier kräver mod, men det är ju också så att vilka garantier man än får så betyder egentligen själva garantierna ingenting. Den verkliga tryggheten kommer alltid inifrån. Sedan projicerar vi den gärna på yttre faktorer.
Däremot är det ett viktigt steg i ens mognad att kunna känna in en annan människa, men kanske framförallt sig själv. Det är ur det inkännandet och ur en närvaro i det som relationen kan spira utan att det sker på någons bekostnad. Det är att ta ansvar.
Roligt att se vad du skriver här :-) Känner igen mig i dina tankegånger. Efter att ha kommit ut som relationsanarkist, har jag nu helgen för första gången träffat likasinnade i verkligheten under en polykonferens och det var en oerhört stor o befriande upplevelse för mig.
Filosofia, Jag läste på din blogg om polykonferensen, och det verkade som att du hittat något där.
Själv försöker jag nu se hur allt det här kan integreras med det som är min vardag. Vart det leder mig är ännu öppet. Jag börjar förstå att det bara handlar om att jag lär känna mig själv bortom idéerna om vem jag är och bortom normerna. Det är inte ens säkert att det kommer märkas på ytan, men alldeles därunder har mycket förändrats. Det är befriande.
Skicka en kommentar