Jag gillar
hur vi valsar runt här på maskeraden
med våra olika agendor
och säger precis samma
meningslösheter
om ingenting.
Som om
vi trodde
att det verkligen
spelade någon roll
vilka ord som sägs,
vilka tankar som tänks.
Som om
vi trodde
att vi genom att klä oss
i ännu en mask
skulle kunna avmaskera oss.
Du med din mask
med intrikata små mönster av tusentals små pekare
som pekar på varandra,
men som försöker peka på det som finns innanför masken.
Jag med min mask
som jag försökt göra alldeles genomskinlig,
så att man tydligt skall kunna se masken därunder.
Som om man i bara farten skulle se igenom också den.
Våra masker är så förvillande lika,
och vår rädsla.
2009-03-10
På maskerad
etiketter:
förvirring,
mönster,
rädsla,
transparens,
vem man är
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja... Men det som betyder något är väl just att vi gillar att valsa runt. Inklusive rädslans sköna vibbar... :-)
/Svante
Precis Svante!
Skicka en kommentar