det jag är rädd för
är att förlora rädslan
jag tror att jag är
2009-04-11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Några rader då och då kring ett uppvaknande
Bushidō
"Generally speaking, the Way of the warrior is resolute acceptance of death."
- Miyamoto Musashi, 1645
- Miyamoto Musashi, 1645
Arkiv
-
▼
2009
(66)
-
▼
apr.
(19)
- The purpose
- Objection of the mind
- Another way to move
- Maskerad ovilja
- Förlåtelse
- Om att vilja vakna upp
- Game over
- The pain is already here
- Free the will
- Nyvunnet mod i skingrad dimma
- Det jag är rädd för
- Vad jag älskar
- Under lögnen
- Tension of tension
- To know the way
- Stilled demands
- Where are you?
- In a place of the mind
- Riv skiten
-
▼
apr.
(19)
Om mig
- Anton Larson
- Any description of me would be insufficient in just the way this sentence fails to comprise this.
4 kommentarer:
Javisst, man kan få ångest pga utebliven ångest... om man nu vant sig vid att vara rädd jämt.
/svensson
Fast jag tänker mig rädslan som något som går djupare än ångest. Själva fundamentet på vilket ångesten måste byggas. Och den rädslan kan finnas där, även om ångesten är helt bortblåst.
Det som dök upp i min tanke var att rädslan är något jag identifierar mig med, och därför är rädd att förlora. Utan den vet jag inte vem jag är.
Ja! Det första som slog mig när jag kom från Hawaii efter första turen, att vem är jag då om jag inte är min historia, mina rädslor och mitt offrande. Hisnande! Nelson Mandela formulerade ett citat om något med att den största rädslan vi har är inte för mörkret utan för vår egen kraftfullhet och vårt ljus...
Kram
/Alexandra
Ja Alexandra, vårt eget ljus kan verkligen vara skrämmande. Mörkret känner man alltför väl, men ljuset...
Skicka en kommentar