i nuet finns allt
allting händer där
allting upplevs där
allting minns där
och ändå
i nuet finns inget annat
än nu
inga bekymmer
inga problem
inga trauman
bara fullständig frid
2007-08-23
Nuets magi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
leva i nuet.
låter enkelt.
och fullständigt.
gaah! jag som klarar så mkt annat får ont inuti av att tänka på att jag inte klarar det.
att släppa taget.
hmm...men är vål så att för mej är att släppa taget att välja bort livet.
köpa mej en etta på 2 m2 med jordvärme.
och då jag har barn så blir det alternativet svårt välja.
jo.
inte så mycket "välja bort livet"
som att släppa tankarna
på hur livet måste vara
när barnen är små
krävs en hel del tillit
för att våga
lita på att livet ändå ordnar sig
barn växer dock snabbt
och ganska snart
finns det bara
ett konstruerat behov kvar
man kan lätt bli beroende
av sina barn
även om det heter
att de behöver
sina föräldrar
våga lita på att livet
leker vidare
även om du inte är där
och parerar hela tiden
Jag tackar som vanligt för inlägget och fina ord hos mig.
Din sista kommentar blev jag alldeles ställd inför... Du skrev:
"Räcker det inte med att du bara ÄR?"
Hmmm... är det så??
Håller lite med Nea... jag har också så svårt att släppa taget.
Och det ÄR svårt att släppa tankarna på hur livet måste vara, eller hur man VILL det ska vara!!!
Och till sist...
I nuet finns inte alls bara fullständig frid... i nuet kan också finnas fullständig kaos!!!
Hos mig alltså... Som du märker...
Men fortsätt med dina kommentarer då och då. De värmer!!!
tizzel,
I ditt inlägg frågar du "Så - vad är jag nu då?????" och så gör du några försök att definiera dig genom tex ditt civilstånd.
Min poäng är att det enda som är viktigt är att du är. (Det är inget du behöver bekymra dig om det bara är så, du är.)
Varje försök däremot att definiera sig själv är dömt att bli ganska missvisande eller förvirrande. Detta är inte en rak väg ut ur din förvirring. Å andra sidan, vem har någonsin inbillat sig att livet bjuder en rak väg?
Visst upplevs det ofta som svårt att släppa taget. Man sitter ofta där inmurad i sina egna tankemönster och försöker tänka(!) ut hur man ska bryta sig igenom. Det går oftast inte så bra... Det är genom att inse att man måste överge sina tankar. Låta tankarna klara sig helt själva, medan man själv bara fortsätter leva. Att inse att tankarna inte är du, och att man faktiskt helt kan släppa dem.
I nuet finns alltid fullständig frid, men paradoxalt nog kan i den friden ingå kaotiska tankar. Dessa tankar kan förblinda om man tror på dem. Det finns all anledning att ifrågasätta sanningshalten i sina tankar, även de mest trovärdiga. I synnerhet alla tankar som tolkar känslor.
jo.
man kan verkligen göra sej beroende av barnen.
eller rättare sagt av rollen som "duktig" mamma.
så....vad händer sen då?
när barnen flyttar ut, bygger eget, skapar liv någon annanstans..
undrar vem man(jag)ska vara då?
vilken duktigform jag ska anta då?
sköta om min åldrande mamma kanske...?!
kanske det kanske.
Skicka en kommentar