Att vilja är att drömma. Den som vill något, skjuter upp det, drömmer om det, pratar och skriver om det, men vågar inte vara det. Att vilja är att inte våga.
Det är inte att veta vad man vill som räknas. Det är att vara det. Det finns inget mellanting. Antingen är man det eller så är man det inte. Vad man vill är en story.
Om man "vill vakna upp", kan man vara rätt säker på att det är just precis vad man inte vill.
2009-04-22
Om att vilja vakna upp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Tror du att att det alltid är så att det jag vill är det jag inte vågar? Tänk om det jag vill inte går bara?
Nej, det man vill behöver inte nödvändigtvis vara något man inte vågar. Det kan ju vara en vild fantasi också, en dröm. Det man då inte vågar är att möta det som gör det omöjligt.
Ditt utforskande av det dualistiska och tidsbundna språket är intressant till en viss punkt. Men sedan blir det stating the obvious. Jag vet redan att uppvaknandet inte kan beskrivas eller relateras till med hjälp av språket - just på grund av ovanstående kvalitéer hos detta språk. Jag vet det därför att jag haft flera ganska omvälvande uppvaknanden som jag under lång tid insåg att ord inte kunde eller behövde berätta om. Det fanns inget behov av att säga någonting och varje försök att göra det kändes som att få fram en äcklig rap när man egentligen vill säga - jag älskar dig ... :) om du fattar.
Men sedan glider medvetandet tillbaka in i tiden och dualismen - det sker gradvis. Och så vill man tillbaka och då går det inte. Då är det precis som du är inne på. Men vad du inte tar med är följande som jag tänker beskriva med hjälp av ett citat från en Zen-mästare jag glömt namnet på.
Enlightenment is an accident and meditation makes you accident-prone.
Det säger allt. Du måste bli överkörd av bussen. Men om du inte går och ställer dig på vägen, ja då är chansen väldigt liten att det händer.
Nu handlar detta inlägg inte främst om språkets begränsningar (även om dessa naturligtvis genomsyrar allt någon överhuvudtaget kan skriva).
Poängen jag snarare försöker komma åt här är:
Vad innebär det att vilja något?
Om jag verkligen vill något, exakt vad är det som hindrar mig?
Hur besvarar jag dessa frågor, helt ärligt, utan att gå in i min story?
Sedan vad denne zen mästare säger är inte att vilja hamna under en buss kommer att hjälpa dig att hamna under en buss. Han säger snarare att om du lägger dig på vägen kan det bättra dina chanser att hamna under en buss.
Jag är heller inte säker på att jag köper hans påstående, ens såsom jag tolkar det, men det hör nog inte hit.
Om jag inte går in i min story, eller någon story, så är dina frågor helt ointressanta.
Hela uppvaknande-grejen och mitt sökande och mitt finnande eller icke finnande - ALLT är stories. Så forts dessa stories ses för vad dom är så är jag fri.
Dina frågor Anton är stories. Jag vet inte om du sitter fast här men jag har stött på rätt många som fastnat just här. "det är bara en story" blir deras mantra. Det går inte att dela någonting med dom. För allt man säger blir "bara en story". Men så bra, brukar jag tänka då, då kan vi ju sitta och meditera då och vila i stillheten. Men nej, det går inte heller. För meditation är också "bara en story". Jag har pratat med sådana människor före och efter "bara en story" stadiet och dom säger själva att dom satt fast. Jag skall erkänna för dig att jag också suttit fast där.
Återigen, jag vet inte om du sitter fast här. Men det verkar så. Å andra sidan gör det ju inget, för det är ju också bara en story. Eller?
Slutsatsen blir. Jag kan inte svara på dina frågor utan att gå in i en story. Men jag ser det inte som fel att gå in i en story som hjälper mig att vara identifierad med Självets Stillhet/Närvaro. För mig (som sinnet) är vissa stories till mycket stor hjälp!
Hur skulle du svara på dessa frågor utan att gå in i några stories?
Det känns som att du missar mig. Jag försöker inte fånga dig i någon fälla à la "Aha! Det där är bara en story!"Om det var att allt är stories som jag klamrade mig fast vid, skulle jag inte ställa just dessa frågor, men jag kanske borde ha formulerat mig annorlunda eftersom du tar mina formuleringar på allvar. Den sista frågan kan då istället vara:
Hur besvarar jag dessa frågor, helt ärligt?"Utan att gå in i min story" hängde jag nog mest på för att försöka förekomma en hel rökridå till svar på egentligen enkla frågor.
Ser du vad det är jag far efter i mina frågor?
Vad är vilja, när vi talar om att vi vill något? Inte vad borde vilja vara.
Okej, jag kan rapportera att dina frågor absolut påverkat mitt tänkande dom senaste dagarna. Dom har verkat där i bakgrunden och jag började skriva ett inlägg om hyckleri. Det kommer nog snart. Detta är vad dina frågor gett mig. Ett fokus på ärlighet. Ett skärskådande av lögner som handlar om vad jag borde vilja. Det var renande och upplysande! Tack!
Tack själv Björn. Du fick mig att titta än djupare på detta. Och på min galna tendens att gå i krig för sanningen.
Kan det inte vara så att du menar "önskar". Att ens önskan ligger för långt ifrån en att man blir stillasittande? För mig är Vilja en motor, men den måste komma ur just en egen inre önskan, inte ur ett borde/måste/andras vilja. Det du beskriver verkar mest vara Ovilja, ser jag det som. Folk säger en sak men gör en annan eller inget alls - för mig är det ovilja.
När det kommer till att vilja vakna upp, kan man ju inte vilja det eftersom man inte vet vad det är om man inte är vaken!!!
Soliga Malmökramar
/Alexandra
Så bra då?
Alexandra,
"När det kommer till att vilja vakna upp, kan man ju inte vilja det eftersom man inte vet vad det är om man inte är vaken!!!"Således kan man då inte vilja någonting, eftersom man inte vet vad något är förrän man är där.
Hmmm, just det. Man kan ju inte vilja något man inte vet vad det är. Men kanske är det vi uttrycker som "vill" egentligen en sorg över något som vi haft och förlorat och därför "vill ha tillbaka", tex kärlek, pengar, vänner,jobb osv.
Vi tror ju ofta att vi vill ha en himla massa saker, men vad handlar det om egentligen?
Medan vi är upptagna att fokusera på objektet för vår vilja, är vi oftast inte lika observanta på vad det är som får viljan att operera. Vad döljer den?
Var sak har sin tid.
Skicka en kommentar