Låt mig krossas

detta i mig som kan gå sönder
låt det varsamt krossas i bitar
så får jag också känna mig själv

låt mig ligga öppen i spillror
av det som brukade vara jag
så får du också möta min själ

En god värd

Vi bjöd på middag igår med anledning av Louise stundande födelsedag. Elva kring bordet blev vi, så iläggsskivan fick träda i tjänst för kanske andra gången i det annars fullt tillräckligt stora bordets liv. Förr när vi bjöd över gäster brukade jag vara väldigt mån om att vara en god värd. Jag ansträngde mig, med varierande resultat, ganska hårt för att försöka se till att alla hade det bra. Något som Louise ibland kunde uppleva som ganska frustrerande, för hur hårt ansträngde jag mig egentligen däremellan? Dessutom spillde väl mina krav på mig själv som den goda värden också över i liknande krav på henne som värdinna.
Nuförtiden har jag en helt annan utgångspunkt. Jag är visserligen fortfarande mån om att alla skall ha det bra och försöker skapa goda förutsättningar för det, men nu erkänner jag gästernas eget ansvar att ta vara på stunden. Istället för att vara där gästerna kan tänkas vilja ha mig, så är jag där jag är. I detta kan jag slappna av och när jag kan slappna av tycks också alla runt omkring mig kunna slappna av. Denna förändring kan kanske verka som en småsak, men det är som natt och dag.

Lagen om alltings envishet

För den som aldrig själv kan ge efter,
framstår omgivningen som fruktansvärt envis.

Att fullkomlig vara

Du är fullkomlig,
vad du än tror.
Det enda sätt du kan
bryta denna fullkomlighet,
är i din tanke,
men din tanke är inte verklighet
och kan aldrig vara.
Din vän är fullkomlig,
vad du än tror.

Om livet i en dröm

Om du lever i en dröm,
om ingenting kan tas för givet,
om vad som helst kan hända när som helst,
om du när som helst kan vakna upp och drömmen är slut,
hur skall du då leva ditt liv?

Det finns inga om.

När jag vill ha förändring

Hur åstadkommer jag förändring?
Det kan jag inte.
Det är förändringen som åstadkommer mig.
Förändringen är alltid där,
men jag är det inte alltid,
och i de stunderna
vill jag ha förändring.

Mördarsnigelns eftertanke

Ständigt hungrig
äter jag allt i min väg.
Jag slukar dig
och det är först i eftertanken
jag begrundar
hur svårsmält
du kommer att bli.

Försvarsmurar

Dina försvarsmurar
är nu så befästa
att du inte längre ser dem som försvar.
De har blivit en del av dig.
En del som du försvarar
till sista blodsdroppen.

Vågskum

Att kunna se igenom sina egna
allra förnuftigaste resonemang,
kräver en ödmjukhet och en öppenhet
och en sund skepticism
inför det egna förståndet.

Hur vet jag
att jag inte bara är galen?

En kontrollfråga:
Kommer det
från botten av oceanen som är mitt hjärta?
eller är det tankar och känslor
som rullar likt vågor på ytan?

Nästan varje gång är svaret detsamma:
Det är bara vågskum.

Våga börja om

Att våga se mig själv
med alla mina brister.
Utan dem
vore jag inte fullkomlig.

Att våga visa upp
sidorna jag brukat gömma
i rädsla
att inte möta acceptans.

Att våga vara den jag är
oavsett reaktionen,
men utan
att skydda mig från den.

Och om jag inte vågar,
så ger jag inte upp
för den skull,
utan börjar om från början.