Roten till det onda är alltid det onda.
Det onda
som koncept,
som idé,
som fixering,
som något som kan skiljas från resten av alltet.
Är du beredd att ge upp det onda
eller behöver du det
för att nå dina mål?
2009-02-25
Roten till det onda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det onda, mörkret om man så vill, utövar förvisso sin makt.
Men när man inser att ljuset skiner (lux in tenebris lucet) och att mörkret inte kan rå på det (et tenebrae non eam comprehenderunt), ja då lämnar man mörkret och håller sig till ljuset.
Har dock själv varit under mörkrets inflytande. Som när man gick och mådde dåligt, deppade, och trodde att det var någon bedrift i sig. "Ack, så jag lider"...
Ens fria vilja måste välja ljus. Ens begär tenderar att vända sig mot mörker och ondska.
Ont? Gott? Vem avgör?
Roten till separation är alltid separation. Och den behöver jag för att nå mina mål... Men "jag" är blott en tanke - liksom "ont", liksom "gott"...
Kanhända behöver jag det onda såväl som det goda för att nå mitt mål av icke-separation. Men detta mål är lika illusoriskt som jag...
/Svante
Eftersom vi bär både ljus och mörker inom oss, kan vi inte helt utesluta det ena eller det andra. Är det inte så att det enda vi kan göra är att dansa mellan dem?
Vilken makt har mörkret annat än den vi skänker det?
Att "vända sig mot mörker och ondska" är just vad jag menar ger mörker och ondska energi, eller "makt".
Som Svante pekar på är ondskan en tanke, precis som godheten. Vi kan hålla fast vid tanken, ge den energi, eller vi kan ge upp den.
Vi kan dansa mellan dem, eller vi kan en gång för alla se att ont och gott är ett och samma, och bara dansa.
Fast med att "vända sig mot mörker och ondska" menar jag då det motsatta mot vad Svensson menar ser jag nu.
Skicka en kommentar