Vad vet vi nu sen då?

Vi vet inget om framtiden,
men vi vet heller inget om det förflutna.
Att vi tycks veta mer om dåtid än framtid,
beror på att vi tror mer på våra minnen
än på våra drömmar.
Vi vet inte ens något om nuet,
för i samma stund som vi vet,
är det redan del av det förflutna.
Vi vet ingenting.

Din fälla

det krävs mycket mod
att lägga sig själv på bål
skrämmande hetta

ge dig åt elden
låta elden bränna bort
utanpåverket
allt det som ändå inte är du

om modet tryter
får du gillra en fälla
åt dig själv
i dig själv

du är din egen fälla

Lugn i stormen

det stormar hårt nu
men i stormens öga finns
ett ofattbart lugn

Från handling till tanke

för att vara någon
som vet värdet av att vara i nuet
så tänker jag väldigt mycket på det
istället för att bara vara det

Mättnadskänsla

Har haft grannarna hemma på middag och är nu så fullproppad att jag känner mig som mr Creosote när han överväger en sista wafer-thin mint.
Middagen står mig alltså bokstavligt talat upp i halsen och jag kan känna att mitt fysiologiska tillstånd just nu faktiskt är långt ifrån optimalt. Ändå har jag på alldeles egen väg försatt mig i det.
Först åt jag och njöt för att jag faktiskt var hungrig och det var skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Sedan åt jag mer för att det var gott och det var skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Sedan åt jag lite till för det var faktiskt väldigt gott och skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Så en ostbricka och mera vin. Väldigt goda ostar, gott vin och gott sällskap.
Sedan jasminte (kaffe för gästerna), kaka, avec och så sällskapet.
Det var väl först här som jag på allvar började bli medveten om att vägs ände var nådd, när avecen (en god calvados) gjorde en kullerbytta i strupen innan den valde avsedd väg. Detta hindrade mig förstås inte från att skölja ner ytterligare några kakbitar med hjälp av lite jasminte.
Allt var förstås väldigt gott, men ändå förvandlades tillställningen till ett omedvetet plågande av min kropp.

Överdriven tillfredsställelse blir lätt otillfredsställande.

Tiga är guld

om jag inte har något att säga
inget att tillägga
inget att dra ifrån
om jag genom att påpeka detta
rubbar den harmonin
varför inte bara tiga still?

Skam den som inte ger sig

det enda du kan
är att ge dig helt och fullt
åt det som är nu

allt annat ger dig
garanterat lidande
i det som är nu

Mirakulös perception

mirakel händer
det är inte så konstigt
men att vi märker

Låt dig levas

leva för andra
är ej ett liv på riktigt
låt dig levas nu

Det perfekta livet II

mitt liv är perfekt
men mitt liv är ej för mig
däri perfektion

Släng ut din guru!

Ingenting din guru säger är sant.
Inte ett enda ord.
Tro det inte!
I samma stund som du börjar tro på din guru,
är du vilse igen
(just som det verkade så bra).
Gurun talar helt enkelt inte sanning,
det är sanningen som talar genom gurun.
Sanningen talar till dig genom allt.
Du behöver inte gurun;
gurun behöver dig,
för att vara en guru.
Så gör din guru en tjänst:
Släng ut din guru!

Angående den farliga skulden

Detta är ursprungligen en av mina kommentarer till ett inlägg av AnnaLotta, som jag av förmodligen narcissistiska skäl förevigar här, då AnnaLotta har för vana att städa sin blogg då och då à la hardcore feng shui.

Skuld är inte en farlig känsla. Det finns inga farliga känslor.
Det som du uppfattar som det farliga är tolkningen av känslan. Detta med tolkningar av känslor är centralt för vår förmåga att leva i ett med oss själva. Kan vi se känslorna för vad de är utan att breda på ett tjockt tolkningslager som genererar nya känslor som genererar nya tolkningar osv. i all orimlighet.

Vi är som ett fint fint instrument som ger ifrån sig svaga svaga toner av en underbart vacker melodi. Men istället för att stilla lyssna till den fina melodin, så jackar vi in en billig förstärkare, vrider upp den på max och lite till och lyssnar till den sönderdistade melodin som nu låter så illa att vi måste stoppa öronen fulla av bomull för att överhuvudtaget stå ut.

Skuld är ingenting utan en tolkning. Bara en lätt lätt vibration någonstans i nervsystemet. Tills vi gör något mer av den.

Exklusivitet

Behov av exklusivitet
är detsamma som separation.
Separation gör ont.

The solution

I can't solve you
and you can't solve me

I can't solve me by solving you
and you can't solve you by solving me

but I can solve you by solving me
and you can solve me by solving you

Tänk (inte) på konsekvenserna

Tänk inte på konsekvenserna.
Konsekvensen av att alltid beakta konsekvenserna
är värre än konsekvenserna som du beaktar.
Så om du verkligen vill ta hänsyn till konsekvenserna,
så gör du inte det.

Var konsekvensen istället
och var orsaken.

Inspiration att leva

Precis som konstnären behöver inspiration för sitt skapande, behöver jag inspiration för att leva. Man kan inte tvinga fram inspiration; man kan locka den på olika sätt, skapa gynnsamma förutsättningar, men den kommer när den kommer, och kan inte tvingas.

Livet är en konst.

Misstag är inga misstag

akta dig inte för något
hjärtat kommer finna ett sätt
och du kommer att gå vilse
men du måste gå vilse för att hitta rätt

räds inte misstagen vännen
du gör dem helt säkert ändå
att inte göra ett misstag
är det endaste misstag som du kan begå

Din bästa tid är nu

din bästa tid
är tvivelsutan nu
blanda inte ihop ditt liv
med minnena av det
med förväntningarna på det
eller för all del
gör som du gör

Upptagen med att minnas och förklara

Förstår jag mina känslor bättre
om jag sätter namn på dem?
eller lever jag då
i en låtsad värld av förklaringar?

Hur är livet egentligen?
Hur känns det
när jag verkligen lever?

Jag har upplevt det,
men just nu
är det bara ett minne,
lika opålitligt som
vilken låtsad värld av förklaringar som helst.

Väderlek

mörka moln tornar
vinden tilltar

himlen öppnar sig
dränker jorden

regnet piskar mig
åskan dundrar

jag står kvar

det slutar regna
vinden avtar

åskvädret drar bort
solen hälsar

jag känner värmen
och torkar snart

kvar står jag

Hemligheter

att hemlighålla
gömma undan sanningen
tills den briserar

försök till kontroll
genomskådas av livet
motstånd förgäves

sanningens vatten
som tar sig fram överallt
kan inte hindras

varje fördämning
prövas grundligt av strömmen
men brister till slut

till slut kan du ej
ens hålla det hemligt
som du gömt för dig själv

Din lott i livet

livet som en skraplott
vinst varje gång
bara inte
som du hade tänkt dig

I as in infinite

I am truly infinite
there is no beginning
there is no end
it is not even I
I am nothing

Sorgligt farväl

sorgligt att ta farväl
även om jag alltid bär dig i mitt hjärta
även om vi kanske snart möts igen
även om allt är som det ska
även så
finns sorgen där

Det perfekta livet

mitt liv är perfekt
ingenting att förändra
ändå förändring

Möte med mig själv

att möta mig själv
är att lösgöra mig
från min bild av mig själv

men det är inget jag kan göra
jag kan bara låta det ske

Alltid redo

redo för stordåd
vet jag inte om jag är
redo är jag ändå

Jobbet kallar

Om jag säkert var död imorgon,
skulle jag då verkligen
åka till jobbet idag?

Vad annars?

Jag kunde stanna hemma och njuta av en härlig sommardag med Louise.
Jag kunde åka och hälsa på någon kär vän (som inte jobbar).
Jag kunde ägna dagen åt en lång djupmeditation.
Jag kunde inse att jag lika gärna kan åka till jobbet idag.

Två sidor av samma sak

Om jag kan välja
(och det vet jag att jag kan)
det perspektiv
med vilket jag betraktar världen,
varför skulle jag då välja
att ständigt se saker från den jävliga sidan,
om inte för att jag vill jävlas med mig själv?

Varför skulle jag välja
att ständigt se saker från den goda sidan,
om inte för att jag vill gotta mig själv?

Men kan jag integrera dem båda?
Och älska helheten?
Kan jag se att de är en och samma?

Sanningen där sökandet slutar

sanningen finns
där sökandet slutar

allting stannar, tystnar

endast frid

Undersök vem du är

undersök vem du verkligen är
undersök noga
och när du finner dig
kontrollera att det verkligen
bortom allt tvivel
är du
och inte ännu en idé
om vem du är