Förstår jag mina känslor bättre
om jag sätter namn på dem?
eller lever jag då
i en låtsad värld av förklaringar?
Hur är livet egentligen?
Hur känns det
när jag verkligen lever?
Jag har upplevt det,
men just nu
är det bara ett minne,
lika opålitligt som
vilken låtsad värld av förklaringar som helst.
2007-07-10
Upptagen med att minnas och förklara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
jo.
så lätt gå vilse bland meningsbyggnader.
så otroligt lätt låtsasleva.
så otroligt lätt och samtidigt så otroligt tungt
1. Kanske inte, men chansen att andra förstår dina känslor är rätt mycket större! Särskilt i ett sammanhang!
2. Kanske så.
3. Kaotiskt lugnt med en konstig rytm?
4. Dansa dig i trance nio timmar, med eller utan hjälp, efter vet du att det känns UR!
Ibland kan ett minne vara nog så mycket! Blundar man känns det som att man inte kan se någon skillnad i styrka på var i sig bilden av skäggkillen i gamla Trafikmagasinet eller arbetskamraten på jobbet! (Luktsinnet är intressant, men knappast tillgängligt på samma vis!)
Och framför allt - Du kan tjäna pengar på att sälja din låtsade värld till andra! Sexfantasier kan ge inkomster - Med pengar kan man köpa mat, energin kommer till nytta då du hittar PÅ nya värderingar... som kan leda till ett samfund, sen en stat/kultur med förståsigpåare som förtrycker alla avvikande låtsasvärldar - som inte ger någon särskild familj prinsesstårta på bordet!
mr med exotiska bakverk,
Varför får jag en känsla av att du trasslar till det som egentligen är mycket enkelt?
Ingen kan förstå mina känslor, inte ens jag. Känslor skall inte förstås, känslor skall kännas.
Det finns inget säkert recept på den ultimata livsupplevelsen som man överlever.
Pengar? Detta handlar inte om pengar. Pengar är bara papper, ja knappt det ens nu för tiden.
jo.
och vanan bär det mesta.
"Ingen kan förstå mina känslor, inte ens jag"
Du kan om du vill, sa alltid fröken!
"Det finns inget säkert recept..."
Hur många "säkra recept" har du prövat?
"Pengar? Detta handlar inte om pengar..."
Säg det till en ensamstående kvinna som har fem hungriga barn att mata med socialbidraget! Eller samtidigt som du flinar och river i sönder en sedel framför en tiggande alkis!
jo, jag fann ett nöje i att försöka få dig att känna SKULD över dina egna ord! ;-)
Jag kan låtsas att jag förstår mina känslor. Det är det enda förståndet är kapabelt till i det här avseendet. Men det blir alltid en konstruktion, en låtsasvärld.
Du (som är matematikintresserad) borde kanske inte ha så svårt att förstå att det inte har något att göra med antal prövade recept. Hur många du än prövar står du fortfarande kvar på ruta ett.
Skulden du kände var din egen.
Kanske så.
Skicka en kommentar