redo för stordåd
vet jag inte om jag är
redo är jag ändå
2007-07-04
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Några rader då och då kring ett uppvaknande
Bushidō
"Generally speaking, the Way of the warrior is resolute acceptance of death."
- Miyamoto Musashi, 1645
- Miyamoto Musashi, 1645
Arkiv
-
▼
2007
(212)
-
▼
juli
(31)
- Vad vet vi nu sen då?
- Din fälla
- Lugn i stormen
- Från handling till tanke
- Mättnadskänsla
- Tiga är guld
- Skam den som inte ger sig
- Mirakulös perception
- Låt dig levas
- Det perfekta livet II
- Släng ut din guru!
- Angående den farliga skulden
- Exklusivitet
- The solution
- Tänk (inte) på konsekvenserna
- Inspiration att leva
- Misstag är inga misstag
- Din bästa tid är nu
- Upptagen med att minnas och förklara
- Väderlek
- Hemligheter
- Din lott i livet
- I as in infinite
- Sorgligt farväl
- Det perfekta livet
- Möte med mig själv
- Alltid redo
- Jobbet kallar
- Två sidor av samma sak
- Sanningen där sökandet slutar
- Undersök vem du är
-
▼
juli
(31)
Om mig
- Anton Larson
- Any description of me would be insufficient in just the way this sentence fails to comprise this.
2 kommentarer:
Det där med stordåd är svårt. När jag var fem år uträttade jag oräkneliga stordåd. Sedan dess har det blivit allt tunnare. Nu är jag inte alls kapabel, tycks det. (Alternativt inte kapabel att skilja stordåd från vardagsdåd...)
Det var sannerligen fint uttryckt, må jag säga. Att molekylerna bara representerar en. Ens molekyl-avatar. Det låter lite befriande, men jag har ändå en klistrig känsla att det där "jag:et" är lite väl sammantvinnat med mina molekylrepresentanter. Jag är sugen på någon slags tonårsrevolt mot det hela. Men det får nog anstå.
Mentala projektioner ja.
Ack, ack.
Allt jag träffar på är bara mentala projektioner, så tänker jag (också (?)). Utom mig själv, jag är ju den mentala projektorn. (Eventuellt tiden också, men det vill jag låta vara osagt. Den är så knepig. Eller vad tror du?) Det är en tanke jag, konstigt nog trivs med. (Dessutom för den mig lite närmare mina psykotiska patienter, vi är båda en bit bort från nån slags objektiv verklighet, om det nu finns en sådan. Eventuellt lite olika långt bort, doch. :) )
Och gränsdragning ja. Det är svårt det där med gränsdragning. Tar man plötsligt bort alla molekyler jag tror mig bestå av finns så tror jag ändå att även det som uppfattar sig sjäv som mig (dvs jag...) skulle försvinna. Tar man bara bort en molekyl är jag kvar. Däremellan finns ju någon gräns, det antal molekyler som man måste ta bort för att jag ska försvinna (alternativt bli någon annan). Fast å andra sidan så byts ju, som du skrev, de molekyler som jag består av ut över tid och ändå anser jag mig finnas kvar. Det blir ju en gurkig motsägelse av det hela.
Kanske ska man inte använda molekyl(tm) för att definiera ett jag. På den gamla goda tiden, när jag läste filosofi, läste jag en bättre definition av det där "jaget". Det var något i stil med att ett jag, eller en person eller vad man ska säga, utgjordes av en kontinuerlig "stream of consciousness". Så tror jag det uttrycktes. Jag är tyvärr alldeles för trötter just nu för att förklara det, plus att det här kommentarSvaret håller på att bli alltför mastodontigt, men ändå. Det löser en del problem. T.ex. att någon som 5åring och 95åring kan vara samma person utan att varesig tankar, åsikter, personlighet eller för all del MOLEKYLER måste vara desamma. Hmm. Hoppas det framgår hur jag menar.
Kanske, kanske inte.
God afton!
Din kapacitet till stordåd är densamma idag som när du var fem. Du har bara glömt bort den.
Angående molekylerna svarar jag alldeles strax på din blogg.
Skicka en kommentar