för att vara någon
som vet värdet av att vara i nuet
så tänker jag väldigt mycket på det
istället för att bara vara det
2007-07-29
Från handling till tanke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Några rader då och då kring ett uppvaknande
Bushidō
"Generally speaking, the Way of the warrior is resolute acceptance of death."
- Miyamoto Musashi, 1645
- Miyamoto Musashi, 1645
Arkiv
-
▼
2007
(212)
-
▼
juli
(31)
- Vad vet vi nu sen då?
- Din fälla
- Lugn i stormen
- Från handling till tanke
- Mättnadskänsla
- Tiga är guld
- Skam den som inte ger sig
- Mirakulös perception
- Låt dig levas
- Det perfekta livet II
- Släng ut din guru!
- Angående den farliga skulden
- Exklusivitet
- The solution
- Tänk (inte) på konsekvenserna
- Inspiration att leva
- Misstag är inga misstag
- Din bästa tid är nu
- Upptagen med att minnas och förklara
- Väderlek
- Hemligheter
- Din lott i livet
- I as in infinite
- Sorgligt farväl
- Det perfekta livet
- Möte med mig själv
- Alltid redo
- Jobbet kallar
- Två sidor av samma sak
- Sanningen där sökandet slutar
- Undersök vem du är
-
▼
juli
(31)
Om mig
- Anton Larson
- Any description of me would be insufficient in just the way this sentence fails to comprise this.
6 kommentarer:
Jag vill också vara här och nu... Men jag klarar det bara så korta korta stunder, innan "min verklighet" anfaller mig och alla tankar om dåtid och framtid sätter igång igen.
Jag har inte hunnit läsa ALLT du skrivit (ännu...) men - jag är lite nyfiken på VAD det var i ditt liv som gjorde att du VAKNADE!!
Oftast har de som väl vaknat gått igenom något som väntupp och ner på hela tillvaron. Vad var det som hände dig???
Kram!
Att vilja vara här och nu är ett hinder för att vara det. Låt tankarna vara, ge dem bara inte mer utrymme än så.
Det är väl kanske ofta så att en dramatisk händelse markerar ett uppvaknande, men det behöver inte vara så.
För mig har det varit en ganska odramatiskt resa, fast allt är ju relativt förstås...
Vem vet egentligen varför man vaknar? Varför vaknar man på morgonen när man har sovit? (Jag använder inte väckarklocka.) Kanske är det bara dags att vakna.
Själva nyckelinsikten, som gjorde mig medveten på ett mentalt plan om vad som var på gång, inträffade under en satsang jag var på med Bernie Prior för ett år sedan. Han jiddrade, som han brukar, om det som inte på ett meningsfullt sätt kan jiddras om, och på något sätt lyste hans "budskap" upp en vrå i mig som jag alldeles hade glömt. Jag insåg att jag måste ta allt det som jag trodde var jag och slänga det överbord.
Insikten har mognat sedan dess och framförallt har jag fått hjälp att integrera den i min kropp. Så det som då väldigt mycket rörde sig i huvudet, är i hela mig nu (som det egentligen alltid varit).
Jag har inte direkt skrivit så mycket om det här på bloggen eftersom det egentligen inte är mig det handlar om. Inte alls faktiskt.
Inte just dig det handlar om kanske... utan kanske mer oss allihopa! Därför tycker jag det är intressant!
Alla som lyckats komma dit du har kommit borde göra allt för att dela med sig till oss andra som också längtar och letar, men inte har hittat fram hela vägen...
Jag är ingenmärkvärdigstans, jag är bara här och nu ibland. Kanske oftare och längre än du, men det är egentligen inget märkvärdigt med det.
Det handlar inte så mycket om att hitta dit som att hitta sig själv. Kruxet är bara att hitta sig själv är något man måste göra själv. Vägen är bara din.
Jag kan kanske hålla dig i handen och ge dig stöd att våga ta dina egna steg.
Ingenting jag säger kommer dock att leda dig dit, för du är egentligen redan där...
Ja... håll mig gärna i handen...
Det känns väldigt läskigt och ensamt just här och nu...
jag håller dig alltid i handen
även när jag glömmer bort att göra det
Skicka en kommentar