En annan lök

det ligger lökskal
över hela golvet
och ändå
har löken skal kvar

jag blickar ut över lökskalshavet
och börjar så sakteliga se
att hela det här skalandet
är ett annat skal

Tsunami

Ett hjärtats flodvåg
slog över mig,
igenom mig,
ur mig,
sönder mig.

Allt jag gjorde
var att öppna mig
för ett ögonblick
och inbjuda allt.

Vågen sköljde mig
med sådan ljuvhet,
sådan värme,
sådan intensitet
och sådan kärlek,
att jag smalt.

För ett ögonblick,
en oändlighet,
var jag fullständigt utlämnad
innan jag spolades upp på land.
Skonad igen.

Fnasiga fingrar och en apelsin

Mina vinterfnasiga fingrars förändrade fingeravtryck godtas inte av min bärbara dator. Den vill inte släppa in mig. Skyndar mig att logga in med gammalt hederligt lösenord istället innan datorn går i lås.
Kanske är det dags att smörja in händerna med något. Helst något annat än den syrliga juicen som från min apelsin under skalning droppar ner i mina spruckna knogar. Det svider.
Apelsinen trilskas den också, så jag måste använda en kniv. Apelsinens skal gör ett fantastiskt jobb i att skydda sitt inre. Inte ens med kniven går det lätt. Till slut är den emellertid i min mage.
I stereon sjunger Miriam Makeba Pata Pata, det är kväll den åttonde januari och allt är väl.

Återkomst till vändpunkten

Åter är jag nu här.
Bekymmerslös.
Livet verkar så enkelt.

Ingenting fäster riktigt.
Allting flyter.
Som detta hav av underbar ovisshet
flyter jag omkring
i nyckfulla kramper.

Rester av ett liv
i inbillad fångenskap,
med otaliga problem.

Allt är så enkelt här.
Härifrån kan jag förflyttas vartsomhelst,
men det är ingen brådska med det.

Livet verkar så enkelt nu.
Om jag skulle ta och
hitta på ett problem...

Älska dig själv

Ingen älskar dig mer än du.
Ingen älskar dig mindre än du.
Älska dig själv,
till fullo.
Du gör det ändå.

Replik till René Descartes

Jag tänks,
därför är det inte
jag som är.

What could possibly go wrong?

I jobbet som systemutvecklare går saker och ting inte alltid som vi tänkt oss. Vi utvecklar ganska komplexa system och det är inte alldeles trivialt att få allt att klaffa. Vid vissa tillfällen händer det att man chansar kanske lite mer än man borde. Jag brukar då ofta skämtsamt ironiskt häva ur mig "what could possibly go wrong?"
Så slog det mig att det är en bra fråga. Vad alls kan någonsin gå fel? För att något skall kunna gå fel, krävs det ju en uppfattning om vad som är just rätt och fel. En uppfattning som aldrig kan vara absolut.
I backspegeln är det inte så svårt att se att även sådant som kanske upplevdes som väldigt problematiskt och negativt när det inträffade, likväl har inneburit något positivt. Allt beroende på en förändring av perspektiv som tiden fört med sig.
Utan perspektiv blir det meningslöst att tala om rätt och fel. Att låsa sig vid perspektiv där saker och ting ser negativa ut är väldigt påfrestande. Allt verkar ju så fel. Ändå verkar många människor fungera så. Det verkar märkligt nog mycket ovanligare med människor som tolkar allting positivt. Däremot bor det en hund här som verkar fungera lite så. (Hon är för härlig!) Det kan ju också verka lite obalanserat, även om det känns mycket mer uppbyggligt för kropp och själ. Nu är det ju inte så lätt att styra över med vilken laddning man reagerar på saker och ting, så själv försöker jag se igenom mina tankar om alltings jävlighet när de dyker upp och det fungerar ganska bra. Jag behöver bara vrida lite på perspektivet, så är det minst lika rätt som det är fel igen.
Prova olika perspektiv hela tiden, tycker jag. Inte bara surt hela tiden. Livet blir rikare så. Fast ibland kan jag undra om jag är lite av en fegis när jag helst inte vill smaka supersurt ens någon gång ibland.

Distracting myself

I'm distracting myself
to the degree
that even distraction
becomes distracting
in itself.

I need someone
to be there with a zen stick
as soon as I drift away
in a cloud of confusion,
and I need that someone
to be me.

Flawed seeing

I can see your flaws
so easily,
yet I'm blind
to mine.

I can see your flaws,
but can I see
they aren't flaws
at all?

The spice of life

I picture myself
in a situation
in which the situation
is not just a situation,
but the reality
in which I don't picture myself.
The confusion in it
is exciting.
It provides a certain spice
to the eternal peace.
But it got lost in the picture.