Sjuk och lycklig

Tidigt imorse vaknade jag för hundrade gången den gångna natten av mina egna snarkningar orsakade av min envisa förkylningsnästäppa. När jag sen låg där, lite medfaren av ännu en sådan natt, kände jag så en enorm tillfredsställelse. En sådan man typiskt känner när man sträcker ut sig i solstolen vid poolen på semesterparadiset dit man just tagit sig på sin nyss påbörjade semester. En kall öl har just serverats och allt är bara strålande. En sådan känsla av tillfredsställelse. Det var bara det att inget hade förändrats. Jag hade inte drömt mig bort någonstans. Jag låg där jag låg med mina igensatta bihålor, halsen torr och öm, med en lättare huvudvärk, kallsvettig och trött. Det var bara det att allt var toppen. Lycka har ju ingenting med yttre omständigheter att göra, men det är ovanligt att man släpper sina referensramar så pass att man verkligen kan känna det.

Lite mer Kjell Bergqvist

Jag får ofta höra att jag är snäll. Jag kan nästan bli lite trött på det. Speciellt när det egentligen betyder du är mesig, men det passar mig ganska bra just nu. Någonstans håller något lyckligtvis ändå på att förändras. Min messnällhet får ge upp lite plats åt lite mer rakryggade kvaliteter. Det är bra. Jag behöver lite mer av Kjell Bergqvist kan jag tänka ibland. Jag hittade det här sköna filmklippet som jag inspirerar mig med ibland när jag känner mig lite för snäll.



Dock fegade jag ur och praktiserade inte detta i tisdags när jag på ett kundmöte av kunden fick min tekopp utstjälpt över mina papper och i mitt knä. Istället var jag så där snäll som vanligt och torkade upp sörjan. Inte för att det gjorde mig något, men det känns som om det hade blivit lite mer spännande och dynamiskt om jag hade gjort som Kjelle.

Att göra saker för andra

Det du gör för andra
gör du i själva verket för dig själv.
Det du gör för dig själv
gör du i själva verket för andra.

Du kan inte vara dig själv om du försöker göra det som är rätt för någon annan. Du gör det för att du vill ha något tillbaka. Om du inte kan vara dig själv, om du fjärmar dig från den du är, då fjärmar du dig även från din omgivning.
Om du däremot fullt ut kan tillåta dig att vara den du är, det är då du kan leva som en gåva. Det är då du kan vara ett med din omgivning. Det är det som din omgivning älskar. Att du är genuin.

Money and love

Money is not love.
Love however can manifest as money,
just like love can manifest as lack thereof.
Everything is love.
Money is love.

Äntligen

En dryg timme kvar nu bara, sedan återfår jag äntligen min behörighet att köra bil på rikets vägar. Frågan är nu om jag ska gå och lägga mig nu, eller om jag ska ta mig en tur vid midnatt bara för att snarast möjligt känna känslan av att återigen bli vuxen nog att få köra bil. Fast har jag kunnat vänta i tre månader, kan jag nog vänta in ett bra tillfälle att köra någonstans nu också.

Tack alla som har erbjudit mig hjälp och alla som skjutsat mig hit och dit under den här tiden! Speciellt vill jag tacka Louise.

I krig och kärlek

Det sägs ju att
i krig och kärlek
är allting tillåtet.

Det skulle kunna tolkas
som att
allting är tillåtet
eftersom
allt som inte är krig är kärlek
och allt som inte är kärlek är krig.

Det vill säga
moralen är död.

Do what thou wilt.

Seeking the good

Nothing wrong
in seeking pleasure
as long as
you can stand the pain.

What goes up
must as well come down.
What feels good
will also feel bad.

The wheel spins
and that's all there is
until you stop,
and you see what's real.

If you can't
stand the pain no more,
then just stop.
Stop right here, right now.

Reinkarnerad lejonmat

Jag kastas åt lejonen
för att slitas i stycken
som noga sorteras
i olika kategorier:
sopor, ätbart, delikatesser.
Allting går emellertid ner
till slut.
Jag har helt omsatts,
och äntligen kommit till nytta.
Så går det någonstans upp för mig,
att jag är kvar,
allting är kvar,
allting är oförändrat.
Det är helt galet
och det har det alltid varit.

Intelligent förvirring

Vårt konstruerade intelligensbegrepp,
vad har det med verklig intelligens att göra?
Vad betyder ens intelligens?
Ibland känns det som att det snarast är vår förvirring
som är det vi kallar intelligens.

Sudoku

fast i sudokun
ingen lösning i sikte
precis som livet

Dags för lek

Ibland känns det som att jag någonstans har samma mognadsnivå som en 15-åring. Som om jag precis har börjat återupptäcka livet och att jag, svindlande tanke, nog kan göra vad jag vill av det.
Det är ju (egentligen inte så) länge sedan jag var 15, men när jag tänker tillbaka känns det som att jag då inte riktigt vågade tro på mig själv, vilket kanske hämmade mig att verkligen utforska livet. Istället bananskalshalkade jag mig fram. Det funkade väl det också, men förr eller senare måste kanske aptiten på livet vakna så pass att det liksom inte bara går att sitta still i väntan på att livet skall passera. Kanske måste jag finna mig själv och som ett barn instängt i en leksaksbutik passa på att leka allt vad tygen håller innan någon till slut kommer och släpper ut mig.
Kanske skall man inte vänta tills man är döende med att upprätta en bucket list. Eller skit i listan för all del. Jag kan ju börja med att hålla mig lite vaken för alla möjligheter som fullkomligen ramlar över mig. Lite vakenhet, lite uppmärksamhet. Jag sitter redan instängd i leksaksaffären, varför ödsla tid på att skriva en lista.
Dags att leka!

En snigel

Jag gillar sniglar. Denna vackra vinbärssnäcka välkomnade oss när vi kom hem idag.
Jag kan vara lite som en snigel ibland. Det går (vad det verkar) långsamt och sävligt, men med god aptit på livet. När det hettar till gömmer jag mig ofta under mitt (vad det verkar) hårda skal, varpå det kan vara lite svårt att få verklig kontakt med mig. Om du däremot får kontakt kan jag mötas med en härlig känslighet och saftighet.

Mina hullingar

Mina hullingar
sitter djupt i ditt kött.
Du vrider dig i smärta
när jag försöker dra dem ur dig,
befria mig,
befria dig.
Om jag drar dem ur dig
för hastigt
kommer du att dö
säger du,
men det som skrämmer dig mest
är att jag skall borra mina hullingar
i någon annan
och du skall lämnas ensam kvar
med dina blödande sår
igen.

Poker

In life, there is no such thing as a bad hand.
There can be all sorts of ideas of what a hand should be like,
but those are only ideas.
Once you've got your hand, that's what you've got.
Play the hand you've got.
I'm not saying you should never fold.
I'm saying if you fold you should do it for the right reason.
Never fold because the hand is bad.
Fold only because it's the right way to play the hand right now.
Only because it's the right thing to do.

Också vad du vill

Jag vet inte vad du vill,
för jag vet inte vad jag vill.
Genom att känna mig själv,
och enbart genom att känna mig själv,
så kan jag känna andra.

Då vet jag ju vad jag vill.
Jag vill bara känna mig själv.
Då vet jag ju vad du vill.
Du vill också bara känna dig själv.
Så kan vi känna varandra.

Ljudnostalgi

Bonden tröskar åkern här utanför. Ljuden som letar sig in här när tröskan närmar sig för mig tillbaks till min barndoms somrar på Nämdö i Stockholms skärgård. Inte för att jag hörde någon skördetröska där någon gång, utan för att det dova ljudet från tröskans dieselmotor påminner väldigt mycket om det från Waxholmsbolagets båtar som trafikerade ön. Ljudet av själva tröskandet låter som vågsvallet från vattnet som bröts av båten.
När det var dags (jag höll koll i tidtabellen) för den största båten, som på den tiden hette Nordan, att komma brukade jag kasta mig ut i vattnet och förtjust guppa omkring på vågorna i en gammal livboj.

Gitarrfingrar

Sedan jag var liten har jag velat kunna spela (bland annat) gitarr, men inte förrän nu har jag haft lust att lära mig det. Jag tänkte att det är ju många som kan spela gitarr, så hur svårt kan det vara? Så jag har lånat en gitarr och satt igång. Det går lite trögt och det gör förbaskat ont i mina fingertoppar på vänsterhanden. Jag hade aldrig fattat att de blir så påfrestade. Hur ska det gå med mina finkänsliga fingrar, kan man undra. Kommer jag förlora finkänsligheten i dem när de har bepansrats med hårdare hud? Eller kommer jag kanske i frustration bara ge upp övandet efter ytterligare några dagar och låtsas som att gitarrer inte är för mig? Vi får se. Min repertoar så här långt är ganska begränsad: Broder Jakob, Ja må han leva och Balladen om den kaxiga myran. De tre(!) ackord, och framförallt växlingarna mellan dem, som krävs för den sistnämnda för mig till gränsen av min nuvarande kapacitet.
När jag tröttnar på att traggla improvisationsplonkar jag på gitarren och hoppas någonstans att jag genom någon slags gudomlig försorg skall förvandlas till en gitarrvirtuos som genom ett trollslag.

Att förstå kärleken

Ett slags djup förståelse
för min del i miraklet.
En förståelse utan förstånd.
En närvaro.
Jag kan uppskatta
allt det som finns omkring mig, i mig.
Ingen förändring behövs
utöver den som hela tiden sker,
ibland på de mest fascinerande sätt.
Jag kan se det fåfänga
och jag kan älska det jag ser.
Och det är kärleken till kärleken jag ser.

På drift

Tankarna driver iväg ibland.
Det kan vara ganska spännande
att se var man hamnar någonstans
när man inte med ens fångar sig själv.
Till slut vaknar man alltid.
Drömmen tar slut
och ger plats åt en ny.

Jag utnyttjar dig

Jag utnyttjar människor.
Alla omkring mig utnyttjar jag.
Jag utnyttjar dem för egen vinnings skull.
Jag utnyttjar er alla
för min egna personliga utveckling.
Fast det är inte personligt
och det som är mig till gagn,
gagnar också er.
Ni borde också vara tacksamma.
Jag utnyttjar dig,
jag vet bara inte hur.

En väg

Det finns ingen väg
som är mer fel,
eller mer rätt,
än någon annan.
Det finns bara en väg.
Den vi alla vandrar.

Monstret

mönstret lever
kontroll över mig
kontroll över dig
kontroll över framtiden
samma sak
lika omöjligt
och ändå
monstret lever

Din värme

sommarvärmen kom av sig
kyligare dagar nu
men jag bär värmen i mig
källan till värmen är du

Tricky stuff

Sticky stuff.
Tricky stuff.
So easy to get fooled.

Yearning stuff.
Burning stuff.
So needing to get cooled.

Let me rest.
Let me be blessed.
I have by life been schooled.

I get stressed.
I must protest.
Objection overruled!

I give up.
I live up.
I let myself be ruled.

Skapad ilska

Jag drömde just:

Jag var på en "workshop" med Aisha. Vi var många deltagare. Aisha formulerade lågmält någon betraktelse utgående från sin personliga erfarenhet, när plötsligt en kvinna bland deltagarna gick igång och högljutt började häva ur sig en massa, som jag kände new-age-rappakaljaförklaringar, kring varför Aisha hade upplevt det hon upplevt. Kvinnan tog över fullkomligt och folk, varav många tydligen väl kände till henne, började protestera och försöka kväsa henne. Kvinnan lät sig emellertid inte stoppas utan mässade vidare och föll småningom in i en chanting värdig Peruquois. Kvinnan ställde sig upp och började virvla runt i lokalen under sitt starka chantande. Jag satt och följde henne med min intensivaste förgörarblick och kände att jag ville få stopp på henne så vi kunde återgå till den workshop som jag trodde att jag var där för...

Det som var så tydligt var hur all min ilska och irritation, som jag fokuserade mot kvinnan, var genererad. I drömmen kunde jag verkligen känna hur jag skapade ilskan och att den inte ens kändes äkta. I verkligheten har det alltid känts väldigt äkta, men vad som står allt tydligare är att nästan all ilska är genererad eller regenererad. Med regenererad menar jag att den är en återskapad förstärkning av vad som verkar vara en ursprunglig ilska som flödar genom systemet på något ögonblick. Istället för att ta emot och känna den ursprungliga ilskan fullt ut, så har jag omedvetet blockerat den, vilket ger behovet att regenerera tills systemet istället bryter samman och jag tvingas uppleva ilskan.

Tekniken och jag

För några dagar sedan pajade min mobiltelefon under en båtutflykt. Jag tappade den inte i vattnet. Däremot låg den i samma väska som en läckande termos med te. Jag gillar te, men min mobil gillar tydligen inte te. Ändå drack den stora mängder av det te som jag medfört i den illa förslutna termosen. Följden blev allvarlig för telefonen. Den kollapsade. Jag lade den på tork och kanske att den nu i princip fungerar bortsett från att displayerna är stendöda, vilket i praktiken gör den omöjlig att använda.
Så nu har jag jagat liv i en gammal avlagd Nokiamobil från millennieskiftet. En mobil som för övrigt har varit med om det mesta inklusive att bli överkörd av en gokart, men den fungerar. Den är också väldigt liten och smidig för sin generation. Ingen kamera, mp3, GPS och likanade lullull, men den fungerar. Hade det inte varit för att några av knapparna trilskas lite, vilket är lite jobbigt när man knappar SMS eller bara skall slå ett nummer, så kunde jag nog köra vidare med den tills också den ger upp för gott. Fast då hade jag måst skaffa ett nytt batteri också som inte ger upp så fort man har pratat några minuter.
I min nu dödförklarade mobil låg en massa kontaktuppgifter som jag inte har tillgängliga nu i den mobil jag använder. Så det är inte säkert att jag fattar vem du är om du skickar ett SMS till mig utan att uppge ditt namn. Jag har alltså inte sifferminne som en savant. Jag är mer som någon slags antisavant som har svårt att komma ihåg ens mitt eget telefonnummer. Det känns så onödigt att hålla på och komma ihåg alla nummer som ändå alltid finns en knapptryckning bort. Ja, inte alltid då tydligen, men i alla fall. Teknikens utveckling resulterar i välkomna komplement till mitt opålitliga minne.
Nu står jag då inför det tveksamma nöjet att hitta en ny telefonmodell att införskaffa. Den skall vara relativt billig, gärna en Sony Ericsson, den behöver inte vara en musikmobil (jag har redan en Ipod), kamera kan däremot vara kul att ha (finns det mobiler utan nuförtiden?) och gärna då en som tar någorlunda bilder. Har du ett tips är det välkommet. Vad vet jag? Du kanske är sådan att du finner ett nöje i att botanisera i mobilutbudet och har stenkoll på vad det är som skulle passa just mig. Ledsaga mig då gärna ur den här djungeln med ditt kunnande.
Telefonen är nu inte den enda tekniska pryl som har börjat trilskas runt omkring mig de senaste dagarna. Utan att trötta ut er med detaljer kan jag säga att även teven, eller om det (hoppas inte) är hårddiskvideon, har börjat strula. Högtryckstvätten, en av den moderna "hemmansägarens" obligatoriska penisförlängare, pajade. Telefonnätet i huset verkar efter lite åska allmänt opålitligt. Och säkert en massa annat också som jag för tillfället har lyckats glömma bort. Om man kan dra några slutsatser utifrån detta är förstås ovisst. Kanske är det ändå ett gott tecken att kontrollen inte alltid blinkar blå.
Ser man på. Detta blev visst ett inlägg om teknik i min vardag. Bara så där. Det känns på något sätt lite malplacé i den här bloggen, men inte minst därför tror jag att jag låter det passera. Detta var vad som ville bli skrivet nu och varför inte passa på att publicera nu när självcensuren verkar hålla garden nere? Kanske är det det den här bloggen skall handla om egentligen, teknik i vardagen. Kanske är det det den i själva verket har handlat om hela tiden. Fast intrikat maskerat till mer eller mindre djupsinniga betraktelser ur ett nyandligt perspektiv. Troligtvis är det inte så, men man vet aldrig helt säkert.

Plötsligt händer det

När det känns som allra mest hopplöst,
då händer något,
och plötsligt är vägen lite annorlunda.
Och så finns den där igen,
hoppfullheten,
eller kanske till och med
en känsla av fullbordan.
En känsla av att hopp
inte ens är nödvändigt.
Kanske ligger smärtan ändå kvar,
men den smärtar inte längre som förr.
Den känns istället hoppfull.