Dags för lek

Ibland känns det som att jag någonstans har samma mognadsnivå som en 15-åring. Som om jag precis har börjat återupptäcka livet och att jag, svindlande tanke, nog kan göra vad jag vill av det.
Det är ju (egentligen inte så) länge sedan jag var 15, men när jag tänker tillbaka känns det som att jag då inte riktigt vågade tro på mig själv, vilket kanske hämmade mig att verkligen utforska livet. Istället bananskalshalkade jag mig fram. Det funkade väl det också, men förr eller senare måste kanske aptiten på livet vakna så pass att det liksom inte bara går att sitta still i väntan på att livet skall passera. Kanske måste jag finna mig själv och som ett barn instängt i en leksaksbutik passa på att leka allt vad tygen håller innan någon till slut kommer och släpper ut mig.
Kanske skall man inte vänta tills man är döende med att upprätta en bucket list. Eller skit i listan för all del. Jag kan ju börja med att hålla mig lite vaken för alla möjligheter som fullkomligen ramlar över mig. Lite vakenhet, lite uppmärksamhet. Jag sitter redan instängd i leksaksaffären, varför ödsla tid på att skriva en lista.
Dags att leka!