Sjuk och lycklig

Tidigt imorse vaknade jag för hundrade gången den gångna natten av mina egna snarkningar orsakade av min envisa förkylningsnästäppa. När jag sen låg där, lite medfaren av ännu en sådan natt, kände jag så en enorm tillfredsställelse. En sådan man typiskt känner när man sträcker ut sig i solstolen vid poolen på semesterparadiset dit man just tagit sig på sin nyss påbörjade semester. En kall öl har just serverats och allt är bara strålande. En sådan känsla av tillfredsställelse. Det var bara det att inget hade förändrats. Jag hade inte drömt mig bort någonstans. Jag låg där jag låg med mina igensatta bihålor, halsen torr och öm, med en lättare huvudvärk, kallsvettig och trött. Det var bara det att allt var toppen. Lycka har ju ingenting med yttre omständigheter att göra, men det är ovanligt att man släpper sina referensramar så pass att man verkligen kan känna det.