När det känns som allra mest hopplöst,
då händer något,
och plötsligt är vägen lite annorlunda.
Och så finns den där igen,
hoppfullheten,
eller kanske till och med
en känsla av fullbordan.
En känsla av att hopp
inte ens är nödvändigt.
Kanske ligger smärtan ändå kvar,
men den smärtar inte längre som förr.
Den känns istället hoppfull.
2008-08-01
Plötsligt händer det
etiketter:
förändring,
hopp,
smärta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar