Slå ut en vägg

Öppna upp
och vädra ut
den unkna luft
som jag andats
gång på gång.
Byt fläktsurr
och tangentknappande
mot fågelsång
och en låt-se-vad-som-händer-nu-attityd.

Ett beslut i vardande

dags för
ett avgörande beslut
som ledsnat på att vänta
på ett bättre tillfälle
än nu

Livstecken

Leva livet inom parentes,
eller
leva livet framför utropstecken?
Just nu
är det tydligen frågetecken som gäller.

Varför? (är en bedräglig fråga)

Vill du ha förklaring,
eller vill du blott förstå?
Du kanske inte kan
få de båda två.

Ditt begränsade förstånd
kan förklaringar förstå,
men inget genom det
klarnar alls ändå.

Förståelse utan ord
är inte svårt att nå.
Börja bara lyssna.
Inget finnes så.

Megafonväckning

Ge upp! Ge upp!
Spelet är förlorat.
Du är omringad.
Om du inte ger dig nu
och frivilligt kommer ut ur din gömma,
så kommer vi att göra din situation
så fruktansvärt outhärdlig
(vi har metoder)
att inget annat ändå återstår,
än att ge upp.
Du har alls inget val.
Ge upp! Ge upp!
Gör det nu!

Ett missat tillfälle

"Får jag be om största möjliga tyssstnad."
Publiken håller andan. Knäpptyst.
Så en rossling från någon i publiken.
Tystnad åter.
Någon skruvar rastlöst på sig.
"Ska det aldrig bli något snart?"
Så, innan jag vet ordet av, är det över.
Publiken framför åter sin kacklande symfoni.
Ett reservnummer trollas fram.
Det magiska ögonblicket då allt kunde hända är som bortblåst.
Öppningen har slutits igen.

Cirkusdirektören söker trösta mig efteråt
där jag sitter och jämrar mig
i min vagn med flaskan inom räckhåll på bordet.
"Det gör inget" säger han,
men jag vet att han är besviken.
Han är jag.

Träffa dig

Jag såg dig på stan igår
och imorse på pendeln.
Det var förstås inte du.
Du är inte här ännu.

Efter ett par veckors lugn
söker du upp mig igen.
Jag kan inte släppa dig.
Det är därför jag måste

En rädsla som dödar

Vad håller mig tillbaka
annat än min rädsla?
Du säger: "var förnuftig nu",
men det är just det
att mitt förnuft
inte är pålitligt
eller ens förnuftigt.
Det klamrar sig fast
vid rädslan
och rädslan vid förnuftet,
rädslan för förändring,
rädslan för att det en dag
är dags att dö,
och det kväver mig sakta till döds.

Hjärtat är min lag

Från och med nu
gäller hjärtats lag
för varje steg jag tar.

Troligtvis och tyvärr
är jag en förbrytare från första stund
och mitt straff
att fortsätta hållas bojad
i dessa dunkla hålor
med nyckeln till frihet
retsamt stucken i min hand,

eller finner jag äntligen
modet att växa
till dess ingen håla längre finns
som kan hålla mig fången.

Mörkret i mig

Två dagar
nedsänkt i det mörker
där jag brukade leva mitt liv.
En obehaglig upplevelse
att bli så uppslukad,
så dränerad på energi.

Även detta mörker
måste inkluderas,
måste älskas,
för vad det är.
Det är en del av mig.