Frukostkrig

I morse tätnade konflikten.
Vi gapade på varandra.
Sedan började valda delar av frukosten
vina genom luften,
ackompanjerade av morrade ord.
Jag prickade henne i ryggen
med ett paket boveteflingor
när hon retirerade ut ur köket.

En välbehövlig urladdning.
Så fram med sopen
och städa lite.

I väntan på ett svar

du väntar på svar
det finns inget jag kan ge
så du får vänta

Tack för smärtan

smärtan jag känner
när jag förlorar en bit av dig
håller mig levande
och för det tackar jag dig

för varje bit som går förlorad
blir jag mer hel inom mig
ge mig nu bara det mod som krävs
för att hela dig

Med Florian på Idöborg

Min kära lärare Florian Tathagata kommer, som vanligt i sällskap med sin partner Julia, till Sverige och Stockholm igen i mitten av oktober. Det blir först två dagar med satsanger i Stockholm 9-10 oktober, sedan en miniretreat på fyra dagar 11-14 oktober ute på Idöborg alldeles intill Nämdö i Stockholms skärgård. Jag minns inte om jag någon gång satt min fot på Idöborg, men jag spenderade många barndomssomrar ute på mina farföräldrars sommarställe på Nämdö. Det var nu många år sedan, så det ska bli ett kärt återseende av den delen av skärgården.
Sverigebesöket avslutas så med att Julia håller en body workshop under dagen och sedan satsang med Florian och Julia på kvällen den 15 oktober i Stockholm innan de reser vidare till Amsterdam.

Annica Medici och Agneta Milde gör ett fint jobb med att arrangera Florians besök här.

Jag kan inte nog rekommendera ett möte med Florian och Julia. Satsangerna är öppna för vem som helst och kostar 140 kr.

En sanndröm

Det som sades,
var det sant?

Det finns inget sätt
att avgöra nu
vad som var sant då.

Nu är det bara ett minne.
Bara en dröm.

Ett ljus i mörkret

kärleken ger oss ljuset åter
så att vi slipper
irra i mörkret
och låtsaslysa

Otrohet

Du kan inte vara mig otrogen.
Hur kunde du?
Jag älskar dig
utan villkor.

Jag kan inte vara dig otrogen.
Hur kunde jag?
Jag älskar dig.
Du är livet.

Inte ens lögnen
skulle kunna få
sådan kärlek
på fall.

Sann kärlek kan aldrig svikas
endast uppfattningen om
vad den borde vara.
Gör gärna det.
Väck mig!

Inte lika fritt fall

Hela den här veckan har bitvis känts som en olycka som väntar på att hända. Jag har varit ur balans såväl på jobbet som hemma.

Så idag blev jag avkastad av hästen jag red ute i de kraftiga vindbyarna. Hon och hennes kompis blev mäkta uppspelta av blåsten och till slut skjutsade hon mig fysiskt ur balans och eftersom jag fastnade lite i stigbygeln föll jag inte så där handlöst fritt och bra, utan damp ned med huvudet i marken. Det var ganska mjukt i backen och jag hade hjälm på mig denna gång, så det gick ju bra ändå, men det är inte utan att jag känner mig lite nedtagen på jorden så att säga.

Nu ska jag laga lite god mat och försöka flyta lite medströms istället resten av kvällen.

Fritt fall II

Jag var på Gröna Lund i Stockholm i torsdags kväll tillsammans med andra mer eller mindre nyanställda på firman jag numera är anställd på. Efter den obligatoriska femkampen återstod att nyttja de två åkbiljetterna som ingick i femkampshäftet. Fritt fall kom på tal och jag hängde gärna på. Jag hade aldrig åkt denna omtalade attraktion förut. Sist jag var på Grönan och åkte karuseller, också då i samband med en femkamp, var Fritt fall ganska ny. Kön var då mycket lång, så det var den gången ett lätt beslut att nöja sig med att bara stå nedanför och med skräckblandad förtjusning se de åkande komma neddimpande från skyn. Denna kväll var det ingen kö utan bara att slå sig ned, spänna fast sig och invänta upplösningen.

Förut drabbades jag ganska lätt av lite svindel bara jag kom upp några meter i luften. Höjdskräcken har dock gett med sig den senaste tiden. För några veckor sedan när jag staplade halmbalar i ladan, noterade jag att jag kunde balansera på en balk några meter ovan mark utan känna någon panik.

Vi tuffade nu långsamt upp 80 meter upp i luften varvid vagnen stannade till. Jag satt där och dinglade med benen ut i Stockholmsluften utan någon egentlig svindelkänsla och undrade lite hur det skulle kännas härnäst. Så hördes ljudet av sprintar som lossas och vi föll. Det var verkligen en hisnande det-här-går-ju-inte-att-överleva-känsla som snabbt spred sig i kroppen. Blott tre sekunder senare påbörjades emellertid den kraftiga inbromsningen och en jo-vänta-jag-överlever-nog-det-här-också-känsla spred sig lika snabbt i kroppen. Sedan var det hela över. En artificiell nära-döden-upplevelse och ändå var det liksom inte mer med det.

Jag älskar att känna dig

när du står där
naken inpå själen
är du så lätt att älska

jag låter din nakenhet
klä av mig
tills inget återstår
annat än kärlek