Ett missat tillfälle

"Får jag be om största möjliga tyssstnad."
Publiken håller andan. Knäpptyst.
Så en rossling från någon i publiken.
Tystnad åter.
Någon skruvar rastlöst på sig.
"Ska det aldrig bli något snart?"
Så, innan jag vet ordet av, är det över.
Publiken framför åter sin kacklande symfoni.
Ett reservnummer trollas fram.
Det magiska ögonblicket då allt kunde hända är som bortblåst.
Öppningen har slutits igen.

Cirkusdirektören söker trösta mig efteråt
där jag sitter och jämrar mig
i min vagn med flaskan inom räckhåll på bordet.
"Det gör inget" säger han,
men jag vet att han är besviken.
Han är jag.

Träffa dig

Jag såg dig på stan igår
och imorse på pendeln.
Det var förstås inte du.
Du är inte här ännu.

Efter ett par veckors lugn
söker du upp mig igen.
Jag kan inte släppa dig.
Det är därför jag måste

En rädsla som dödar

Vad håller mig tillbaka
annat än min rädsla?
Du säger: "var förnuftig nu",
men det är just det
att mitt förnuft
inte är pålitligt
eller ens förnuftigt.
Det klamrar sig fast
vid rädslan
och rädslan vid förnuftet,
rädslan för förändring,
rädslan för att det en dag
är dags att dö,
och det kväver mig sakta till döds.

Hjärtat är min lag

Från och med nu
gäller hjärtats lag
för varje steg jag tar.

Troligtvis och tyvärr
är jag en förbrytare från första stund
och mitt straff
att fortsätta hållas bojad
i dessa dunkla hålor
med nyckeln till frihet
retsamt stucken i min hand,

eller finner jag äntligen
modet att växa
till dess ingen håla längre finns
som kan hålla mig fången.

Mörkret i mig

Två dagar
nedsänkt i det mörker
där jag brukade leva mitt liv.
En obehaglig upplevelse
att bli så uppslukad,
så dränerad på energi.

Även detta mörker
måste inkluderas,
måste älskas,
för vad det är.
Det är en del av mig.

The end and the beginning

the end of the search
is the beginning
of something
that was always there

Hem igen

Kroppen låg helt stilla
och njöt av dansen
som själen dansade.

Jag börjar få kontakt
med mig själv igen.
Det får mig
att känna mig aldrig så levande.

Tricket är att
älska allt
och älska med allt.

Tack för att
jag får hitta hem igen.

Trigger happy

på avtryckaren
en fingerdarrning från det
oundvikliga

Ilska

O älskade ilska
sluka mig nu.

Rus på flaska

Ett lättare bakrus lämnar min kropp i ett avskalat tillstånd.
Idag kan jag känna mig tillfreds med tillvaron.
Jag kan sitta still och känna att allt är precis som det skall
och jag har ingen aning om hur det är.

Jag tänker tillbaka på den tid då jag ofta söp mig så full
att bakruset kunde vara till morgonen efter dagen efter.
Nu kan jag undra vilken sensation jag då trängde mest efter,
rusets glada drömvärld där leken saknar slut,
eller känslan av att vara fullständigt skjuten i sank
efter det obevekliga slutet.
Det fanns något verkligt i det söndersmulade tillståndet,
en pusselbit som saknades i mitt allt mer avstängda jag.

Numera blir det sällan några excesser på dryckesfronten,
men igår kväll drack jag mig i alla fall något berusad.
Det är intressant att se hur blygsam alkoholens berusande effekt verkar,
när man väl upptäckt att berusningen inte kommer ur flaskan.