Mot slutstationen

Rullar hemåt i novembermörkret.
Tåget vibrerar
under mig,
omkring mig,
genom mig.
I huvudet snurrar tankarna
i en rostig trött gammal karusell.
Jag tar ingen vidare notis om dem.
Jag vibrerar vidare
och lyssnar till sången
som det arbetande tåget bjuder oss på.
Snart anländer vi slutstationen,
men innan dess är vi framme.

No more meditation

the pace
is slowing down
the search
that really
never was
and now
it's over

all there was
was confusion

suddenly
I breathe

Life lesson of today

There is no lesson to be learned,
only learning to be lived.

Using your intention

Don't try to use your intention.
It's not yours to use anyway.
Using it requires separation.
Instead be it here now, and stay.

Av med huvudet!

Kanske är jag bara så där bekvämt antiintellektuell.
En gång hyllade jag intellektet, men inte längre.
Ingen har lyckats påvisa för mig ett verkligt behov av intellektet.
Mitt uppvaknande inleddes med ett intellektuellt självmord.
Mitt intellekt ifrågasatte sig självt
och kunde inte finna annat än svepskäl
att trygga den egna existensen.
Det är då det är dags att checka ut,
vilket ju är lättare sagt än gjort.
Än är jag inte död,
men nu lever jag.

I strömmarna

så många strömmar
som vill locka mig med sig
jag står i draget
och svajar skönt

Jag har blivit pappa

I dagarna blev jag pappa till en (förstås) underbar son. Jag lägger min mesta tid och energi hos honom och hans mamma närmsta tiden. Därför är det inte så mycket som händer här just nu.

Florian & Julia på besök

Florian och Julia är i stan från och med nyss och i dagarna tre. Sedan åker de vidare till No Mind festivalen på Ängsbacka.
Om du är nyfiken och finns i Stockholmskrokarna kan jag varmt rekommendera ett möte. De håller satsang på Stockholm One tisdag, onsdag och torsdag kväll. Kl 19-21 (eller var det 19:30-21:30?).

Flyter vidare

stilla stilla
flyter jag vidare
i den fantastiska ström
som kallas livet

Allting dör i komfortzonen

Den enda sanningen finns i ditt hjärta, aldrig i en bok, aldrig i orden från en lärare, och aldrig aldrig i ett blogginlägg.

Vad vill sanningen av dig i dag? Vill den att du ska följa trygghetens, det vill säga rädslans väg? Eller vill den att du ska prova något annat nu? Hur ska du kunna veta om du inte lyssnar? Kanske vill den att du äntligen ska få drunkna i ditt elände idag? Vågar du låta dig göra det?

Det finns inget liv i komfortzonen. Allting dör i den.

Vågar du lämna den? Vågar du leva? Vågar du dö?

First things first

What's your biggest fear?
That's where to start.
All else is your elaborate scheme
to keep you away from there.

All roads

All roads lead to heaven
and all roads lead through hell.
There's nothing I can do,
but I can do it really well.

Nakna tankar

Tankarna behöver inga ord.
En tanke med ord är en formulerad tanke,
men tankar behöver inte formuleras.
Tankarna finns innan orden.

Såriga tår

Jag trampade på ömma tår i helgen.
Vederbörande blev upprörd.
Sanningen kan bränna som sprit i infekterade sår.
Jag lät det på begäran bero, men jag kände
att det här kommer vi att behöva rensa ut,
förr eller senare.
De ömma tårna är också mina.
Hellre att det bränner som fan i såriga tår
än att vi måste ta benen också
när kallbranden sprider sig.

Another birthday to remind us

(happy birthday Champa!)

Despite your true eternal nature
there is yet a thing called time
and there even lies a beauty
in the lie that calls it mine.

In life there may be stages
where this may not be seen
but then there is a turning point
and also this can be.

So I wish you "happy birthday!"
even though it may be false
and this very birthday
isn't at all yours.

Stillness strikes

When stillness strikes you down
with a gentle but annihilating blow,
You don't really get to see
that it was nothing like your expectations
because You have been annihilated.
But then again, there You are,
only it's not You.

The purpose

my sole purpose
is to be here
now I can rest

Objection of the mind

It's impossible, the mind says.
And it is, to the mind,
but you are not your mind.

Another way to move

no planning
no trying
no wanting
no thinking
just stillness in action

Maskerad ovilja

vad jag vill
är vad jag använder
för att dölja
vad jag inte vill

Förlåtelse

Jag såg The Reader igår, och vad som slog mig är att jag tror verkligen att jag skulle kunna förlåta vad som helst.

Om att vilja vakna upp

Att vilja är att drömma. Den som vill något, skjuter upp det, drömmer om det, pratar och skriver om det, men vågar inte vara det. Att vilja är att inte våga.

Det är inte att veta vad man vill som räknas. Det är att vara det. Det finns inget mellanting. Antingen är man det eller så är man det inte. Vad man vill är en story.

Om man "vill vakna upp", kan man vara rätt säker på att det är just precis vad man inte vill.

Game over

(Thank you Florian!)

The old game is due.
Now we start anew.
No story and no game,
just a pile of pain.

Whatever we may face
there is always space.
If we can see it so,
we can also grow.

The pain is already here

The pain that is already here
can never really be avoided.
It can be overlooked,
but only by forgetting myself,
which, in the long run,
is the most painful exercice
one can undertake.

Free the will

When your will to be free
is the only prison left,
what will you do?
Can you set that will free?
You will never be free,
but can you let it be?
Can you be the free will?

Nyvunnet mod i skingrad dimma

När dimman skingras
står det alldeles klart
att jag aldrig var vilse,
jag var här hela tiden,
men det var spännande
att tro på.

Det jag är rädd för

det jag är rädd för
är att förlora rädslan
jag tror att jag är

Vad jag älskar

Jag vet vad jag älskar
när jag möter det.
Innan mötet
finns rädsla.
I mötet
kärleken.

Under lögnen

under lögnen
vilar sanningen
alltid

Tension of tension

I feel a lot of tension now.
I'm tempted to call it fear,
but fear of what?
What is this fear?
Maybe it's just tension,
and the real fear is to feel it.

To know the way

In your heart
you always know your way.
Listen to it.

Stilled demands

How can we demand another beeing to be still,
if we are not still ourselfs?
And if we are completely still,
do we really need anyone else to be?

Where are you?

Stillness comes not from the outside,
nor from the inside.
Stillness comes from stillness.
It is here already.
Where are you?

In a place of the mind

Stuck in a trap of the mind.
Thinking there's something I need to do.
Meanwhile life is passing by
right here, right now.

Riv skiten

En spricka i grunden.
Huset måste rivas säger någon
(och jag undrar vad som känns bäst,
dynamit eller rivningskula?)
Vad spelar det för roll?
Om huset rivs
står vi kvar här
du och jag.

Gone here

Don't look there.
It's not there anymore.
It's gone here.

Under begäret

I kärnan är känslan helt ren.
En manifestation av kärlek.
Livsenergin,
den gudomliga.

Men jag kan också känna begäret.
Hur det gnager i mig
som en hunger.

Till slut tappar jag orienteringen helt
och vet inte längre vad som är vad.
Vad som är upp eller vad som är ned.

Och jag faller.

Vår

Idag kom våren.
Nu är det allvar,
så jag går omkring på stan
med ett fånigt flin på läpparna.

Begränsningar

Begränsningen
finns inte i verkligheten,
bara i beskrivningen av den.

Beskrivningen är begränsad av sin natur.

Verkligheten är det obegränsade.

Violent lessons

When someone gives me an unasked-for teaching,
I know that here is a lesson
not only for the teacher.
It may be a violent one for me,
but violence could never stop evolution.
It's just one part of the totality
I eventually have to face.

Vuxen

Byråkratisera kärleken,
formalisera fantasin,
rationalisera leken,
planera spontaniteten,
år efter år.

När allt känns för djävligt,
analysera tankarna,
medicinera symptomen
och uppehåll livet
så länge det går.

Våga!

Vad du än är rädd för.
Det enda du har att förlora
är din förvirring.

The secret

How to
reach your ultimate goal
in no time
without effort
and without paying me for telling you the secret:

Let THIS be your goal.

På maskerad

Jag gillar
hur vi valsar runt här på maskeraden
med våra olika agendor
och säger precis samma
meningslösheter
om ingenting.

Som om
vi trodde
att det verkligen
spelade någon roll
vilka ord som sägs,
vilka tankar som tänks.

Som om
vi trodde
att vi genom att klä oss
i ännu en mask
skulle kunna avmaskera oss.

Du med din mask
med intrikata små mönster av tusentals små pekare
som pekar på varandra,
men som försöker peka på det som finns innanför masken.

Jag med min mask
som jag försökt göra alldeles genomskinlig,
så att man tydligt skall kunna se masken därunder.
Som om man i bara farten skulle se igenom också den.

Våra masker är så förvillande lika,
och vår rädsla.

Gud är stor

Det är en fascinerande lek, intellektets fåfänga försök att fånga det ogripbara. Det kan försöka, det kan inbilla sig att det är fullt möjligt, ja det kan till och med inbilla sig att det redan har uppnått det. Men för att "lyckas" med detta måste det förminska det som är evigheten själv till en representation av denna, och därmed går själva essensen av evigheten förlorad.

Vi kan inte förstå Gud
av den enkla anledningen
att Gud är större än förståndet.

The hint

If you understand this
then you are lost.

Ett genom noll

Världen, som vi känner den,
har bildats genom division
av det enda
med ingenting.
Resultatet?
Fullständigt
oförutsägbart.

Sluta jiddra, börja trolla

Jag har aldrig egentligen förstått mig på att prata om musik. Kanske är det delvis någon slags social störning jag har, eller så är det bara svårt för mig att prata om sådant som till sin natur ligger så nära det obeskrivbara.
Musik är magi och magi pratar man inte om, magi upplever man. Detta att älta sina upplevelser genom prat tycker jag ofta blir ytterligare ett sätt att fjärma sig från själva upplevelsen även om intentionen många gånger är den rakt motsatta.
Visst kan man prata om musik precis som man kan prata om vad som helst, men det finns verkligen inget som säger att bara för att man älskar musik så älskar man att prata om den. Jag är musikintresserad, men inte särskilt musikpratintresserad.

Roten till det onda

Roten till det onda är alltid det onda.
Det onda
som koncept,
som idé,
som fixering,
som något som kan skiljas från resten av alltet.
Är du beredd att ge upp det onda
eller behöver du det
för att nå dina mål?

Kläckningsdags

"Vem är du? Beskriv dig själv med fem ord."

För en tid sedan blev jag ombedd av en man som jag aldrig hade träffat
förut att beskriva mig själv med fem ord. Jag blev lite ställd.
Någonstans inbillade jag mig att jag måste ge en sann bild av mig
själv. Och så började jag leta efter orden som skulle beskriva mig,
men för varje ord jag kom på, så nog hittade jag också ett motsatsord
som var lika sant. Jag är ärlig och lögnaktig. Jag är snäll och elak.
Jag är öppen och sluten. Jag är skarp och luddig. Jag är intelligent
och korkad. För att ta fem exempel. Egenskaperna beskriver inte vem
jag är. De tecknar bara ett av ett oändligt antal möjliga porträtt av
mig. Je ne suis pas une pipe. Je ne suis pas une image.

Ändå är det inte alldeles sant. Jag må vara något annat än
beskrivningarna av mig själv, men likväl är de en integrerad del av
det här livet som jag lever just nu. En del som verkligen vill bejakas
och utvecklas. Istället för att sluta mig som en mussla kan jag
uttrycka mig och leva med världen. Det är i alla fall vad jag anar här
bakom mitt alltmer söndersprickande skal.

Jag är en nykläckt kyckling.

Ragnarök

Vad är det som händer?
Marken rämnar under fötterna
och det är svårt att hålla balansen.
Så jag ramlar.
Slår mig lite.
Reser på mig.
Ramlar igen.
Och så håller det på.

I detta kaos
vill du veta
vad jag tror om framtiden.
Du säger det är viktigt
för dina planer.
Vilka jävla planer?
Är det dem som vi ska stå på,
så att vi inte förlorar fotfästet,
när jorden går under?
Antingen störtar du med mig,
eller så får du väl stå kvar och planera.
Hur som helst
kommer vi alla att dö,
även uret på väggen.

Nu är det hög tid att vakna.

The smiling bird

the bird smiles
at the world flying by
as it recalls
it wasn't always
like this
but it was

Vad mer?

allt är redan här
vad mer kan man begära?

Gårdagens glädje

Jag tänker först att jag ska skriva några rader om hur glad jag kände mig igår. Helt utan någon speciell anledning kände jag en enorm glädje igår. Så tänker jag att det var igår. Vad är det nu? En historia om hur glad jag var igår. Nåväl det är väl inget fel på en sådan historia, men jag blir varse hur en del av mig gärna klamrar sig fast vid upplevelsen, försöker återuppleva den, vill ha gårdagens glädje åter. I det uppstår en blockering av det som är nu. Ja egentligen ingen blockering av det som är nu, det är vad det är, men en blockering av min förmåga att uppleva nuet. Varför skulle jag byta upplevelsen av nuet mot en aldrig så glad historia. Det är som att när man är hungrig hellre sitta med ett fotografi på en gourmetmåltid än att äta av den verkliga måltid som står serverad framför mig.

Så jag släpper glädjen från igår, skalar en lök och fortsätter med matlagningen.

En verklig dröm

Jag drömde en dröm inatt.
Kanske var den verklig,
men minnet av den
är det ej.

Älska spänningen

älska spänningen
i mig själv
känn den
älska den
var i den

Avtryck

till slut kan man inte längre se dem
avtrycken som var så tydliga till en början

True liberation

The only true liberation
is liberation from yourself.
It is not to be achieved.
It is revealed
when you are ready,

(and when
is always now.)

The crux is
you
will never be ready.

So just drop it
and see what is here.
It's more than enough.
It is everything.

The thought is there before I am

First a thought.
Then an I thought.
Then a thought about the relation between the previous two thoughts.
Then a thought about time.
Then a thought about the relation between the time thought and the previous thoughts.
And so on...

It just grows into one complex mess of thoughts
out of which nothing really can be clear.
But it's a beautiful mess.

Konsekvenser

Allting får konsekvenser,
eller så är det här
konsekvensen
av allt som kommer att ske.

Tiden är en sådan illusion
som är så rotad.
En av alla dessa tankar
som har frusit fast
i vårt medvetande.

Vi tror att det är,
och det är en tro
som är självuppfyllande.
Det är en tro
på och med
konsekvenser.

Cause and effect

All cause and effect is imaginary.
A play by the mind
trying to make sense of itself,
but none
can ever be found.

En annan lök

det ligger lökskal
över hela golvet
och ändå
har löken skal kvar

jag blickar ut över lökskalshavet
och börjar så sakteliga se
att hela det här skalandet
är ett annat skal

Tsunami

Ett hjärtats flodvåg
slog över mig,
igenom mig,
ur mig,
sönder mig.

Allt jag gjorde
var att öppna mig
för ett ögonblick
och inbjuda allt.

Vågen sköljde mig
med sådan ljuvhet,
sådan värme,
sådan intensitet
och sådan kärlek,
att jag smalt.

För ett ögonblick,
en oändlighet,
var jag fullständigt utlämnad
innan jag spolades upp på land.
Skonad igen.

Fnasiga fingrar och en apelsin

Mina vinterfnasiga fingrars förändrade fingeravtryck godtas inte av min bärbara dator. Den vill inte släppa in mig. Skyndar mig att logga in med gammalt hederligt lösenord istället innan datorn går i lås.
Kanske är det dags att smörja in händerna med något. Helst något annat än den syrliga juicen som från min apelsin under skalning droppar ner i mina spruckna knogar. Det svider.
Apelsinen trilskas den också, så jag måste använda en kniv. Apelsinens skal gör ett fantastiskt jobb i att skydda sitt inre. Inte ens med kniven går det lätt. Till slut är den emellertid i min mage.
I stereon sjunger Miriam Makeba Pata Pata, det är kväll den åttonde januari och allt är väl.

Återkomst till vändpunkten

Åter är jag nu här.
Bekymmerslös.
Livet verkar så enkelt.

Ingenting fäster riktigt.
Allting flyter.
Som detta hav av underbar ovisshet
flyter jag omkring
i nyckfulla kramper.

Rester av ett liv
i inbillad fångenskap,
med otaliga problem.

Allt är så enkelt här.
Härifrån kan jag förflyttas vartsomhelst,
men det är ingen brådska med det.

Livet verkar så enkelt nu.
Om jag skulle ta och
hitta på ett problem...

Älska dig själv

Ingen älskar dig mer än du.
Ingen älskar dig mindre än du.
Älska dig själv,
till fullo.
Du gör det ändå.