Loppisgudinna

(till livs levande Sofia på 50-årsnartdagen)

du är levnadsglad
och djupsinnig ändå
du gillar bad
att mötas naket och så

du är fullständigt knäpp
och bland de vaknaste jag vet
även fullständigt klädd
är du bland de naknaste jag vet

när jag speglar mig i dig
älskar jag att älska mig själv
och att känna mig precis så förvirrad
som jag är
jag tror nog inte så mycket
om allt det jag ser
men jag delar det gärna med er

vissa tycker kanske du är knasig
det är förvisso sant, men också fel
utan dig skulle världen vara trasig
men du lappar och lagar den hel

spralliga tjej
och mogna kvinna
jag älskar dig
min loppisgudinna

Du älskar inte mig

Du älskar inte mig.
Du tror du älskar mig
ibland.
Kanske blandar du samman
att älska känslan
som uppstår i dig
när vi möts ibland,
med att älska mig.
Jag är inte den känslan.

Jag finns här
när den känslan
brinner som en underbar eld
i ditt bröst.
Jag finns här
också när den känslan
inte längre är här.
Jag finns här
när allt som känns
är bottenlös tomhet
i det kalla djupa mörkret.

Du kan inte älska mig
villkorat,
för då är det villkoren
du älskar. Inte mig.
Mig har du tappat bort.
Jag gråter
och jag älskar för dig.
Jag hoppas du hittar hem igen.
Hem till mig.
Jag är kärleken.

Den ultimata storleken

Gud är stor
och liten

Mitt liv som film

om mitt liv var en film
skulle delar av publiken gå nu
och förhoppningsvis
slösa sin tid
på något mer givande

de som sitter kvar
får skylla sig själva
och jag

Under pennan

av alla ord
jag hade kunnat skriva
var det dessa
som fastnade
på pappret
under pennan

förundrad
stirrar jag på dem
och söker
livets mening

Smältning

i solvärmen
smälter
isberget

alla drunknar
i kärlek
sen blir det regn

Now is where I go to die

It’s not a place
it is the space
that nothing can survive
It is a place of death and darkness,
also life and light
Now all of it merges
into the emptiness from where it came

Nothing can hide now
Now can be no lies
It is the end of me
and it’s the end of you
and the end of our relation
It was just a vivid dream

Sooner or later,
I’d say Now,
we’re all gonna die
It may take us ages
It don’t matter for how long
For time’s just one of all concepts
in the Now it’s gone
It has gone to die

Even the great liberation
that lies within
the death of all the things
that ever meant something
Even that will die
and doesn’t mean a thing

Vem träter?

Jag brukar tänka att det aldrig är en som träter. Att det krävs två. Men det är förstås inte heller sant.
Allt som krävs är en verklighet och någon som sätter sig emot den. Det verkligt svårsmälta är att denna någon alltid, utan undantag, är en själv.

Gud ser sig själv

Jag mötte din blick
och såg
Gud se sig själv
genom två utkik
(eller inkik?)
in i den här världen.
Två par små öppningar
som avslöjade
det verkliga.
Illusionen blev plötsligt tydlig.
Bakom skynket
bubblade Gud av skratt.

Du är drömmen

Du är drömmen i mig
som dansar mig genom
min ensamhet.
Du är drömmen i mig
som håller mig hel.
Du är drömmen i mig
som skapar min verklighet.
Du är drömmen i mig
som får mig att leva.
Att vaken få möta dig,
att naken få möta dig,
förkroppsligad
som en annan människa.
Du är drömmen.
Du är magisk.