The ubiquitous Truth

The ubiquitous nature of Truth is more than the mind can grasp.
But it won’t stop it from
trying,
distorting,
wanting,
fearing,
dismissing,
worrying,
pretending,
problematizing,
rejecting,
desiring,
distracting,
postponing,
restricting,
fantasizing,
ridiculing,
explaining,
doubting,
hating,
praising,
limiting,
denying,
confusing,
romanticizing,
resisting
or believing in it.
Meanwhile the Truth is simply ever here everywhere.

Ett höstlöv

ett löv singlar ned
genom sommarens lövverk
hösten smyger fram

Återfödelse igen

Med viss smärta
återföds jag
nu igen

Jag får se solen
och vandra på jorden
innan jag återvänder hem igen

Tankar far genom mig
som kosmisk strålning
från ursprungskällan
Så förvanskade
av mina begränsingar
Ändå kan de säga mig
vilken färg
mörkret har

Utanför spegeln
vilar tomheten
outtröttligt

Varje möte
bär med sig
ett löfte
om död och åter död

Jorden skall brinna
Solen skall slockna
Inte ens stjärnstoftet består
Allt på en gång
överallt

Bränner broar för historien

Vissa dagar tror jag så mycket på min egen historia att jag är villig att bränna varenda bro för att försvara den.
Till vilken nytta är en historia om man inte har någon att berätta den för? Någon att väva den vidare med? Någon att förtära den med?

Den allra svåraste platsen

Om vi alls ska mötas
ska vi göra det
på den allra svåraste platsen.
Om du vänder mig ryggen där
vet jag att vi är på rätt plats.
Om du vågar hålla min hand där
ska vi aldrig bli desamma igen.
Är det vad som skrämmer?
Om vi inte går dit
kommer alla andra platser vara tomma.
Vi kommer ständigt återvända
till den allra svåraste platsen.

At the terminus

At the terminus.
This is where we all get off
and find a new way.

In this crowded place
you can easily feel lost,
but not to worry.

There comes a bus soon,
destined for that magic place
it will take you to.


At the terminus
some people say 'this is it'
and lay their bags down.

Some run stressed around
so desperate in their minds
looking for a sign.

But maybe there's more
to this journey than conceived
It takes us nowhere.

Vindarna på vinden

En känsla av att instängdheten
dödar oss
ger dig plötslig kraft
att resa dig ur dammet
där vi stilla legat och slumrat.
Du far fram och slår upp en lucka
så att ny frisk luft strömmar in
utifrån.
Det är omtumlande.
Vi blir först rädda,
sedan uppfriskade,
nästan yra.
Plötsligt vet vi inte riktigt längre
vem som är jag
och vem som är du.
Och vilka mer är här?
Precis som det var en gång
när vi kände oss
verkligt levande.

Lurar

Tröstshoppar nya fina hörlurar
som stänger ute störande brus.
Jag lyssnar på Morrissey i dem
medan jag tröstäter en chokladmuffin.
Och det hjälper inte heller.
Inga lurar lurar hjärtat.

Ändå känns det som att jag
måste skynda mig
innan batteriet i telefonen
tar slut
och den stora (nu även brusreducerade) tystnaden
äntligen sliter mig i stycken.

Men vart ska jag ta vägen?
Jag är hopplöst förlorad ändå
och det är bara oviljan
och motståndet
att inse detta
som håller mig kvar
i mitt förvirrade lidande.
Lurar mig själv
bara lite till
med mina nya lurar.

Time pigs

every moment
  so fresh
  clean
  uncontaminated

until we
  drag in the filth
  of the past
  and the future

completely ruining
  it

incapable of
  appreciating
  the beauty
  of now

Loppisgudinna

(till livs levande Sofia på 50-årsnartdagen)

du är levnadsglad
och djupsinnig ändå
du gillar bad
att mötas naket och så

du är fullständigt knäpp
och bland de vaknaste jag vet
även fullständigt klädd
är du bland de naknaste jag vet

när jag speglar mig i dig
älskar jag att älska mig själv
och att känna mig precis så förvirrad
som jag är
jag tror nog inte så mycket
om allt det jag ser
men jag delar det gärna med er

vissa tycker kanske du är knasig
det är förvisso sant, men också fel
utan dig skulle världen vara trasig
men du lappar och lagar den hel

spralliga tjej
och mogna kvinna
jag älskar dig
min loppisgudinna