Tystnaden är alltings lov

det finns en sång i tystnaden
som längtar att bli hörd
när jag plötsligt upptäckt den
jag räds den ska bli störd

för ingenting är mer fragilt
än tystnaden det tycks
det känns så skört och instabilt
när den från mig rycks

att vistas här i klang och kiv
buller, rop och skrål
det ger andra perspektiv
på tomma rymdens vrål

men likafullt har livet här
helt fötts ur tystnaden
en gång ska vad tystnad är
regera allt igen

Magiska minnen

en magisk vecka har gått
en magisk sommar
ett magiskt år
och lämnat mig nu i ett tillstånd
av förundran
plötsligt känns det alldeles overkligt
var det verkligen jag?
var det verkligen så?

när magin
har blivit till ett minne
och ej längre verkar direkt
jo, även detta är magiskt,
men det där som hände
det var...

livets hela magi
kondenserad till
några fantastiska ögonblick
en vecka av svindlande upptäcksfärd
på insidan av mig själv
tillsammans med dig

en sexuell revolution
den slumrande Shivas uppvaknande
vi står gapande och ser på
hur våra svettiga kroppar förlustar sig
hungriga rovdjur som efter dagar av svält
just fällt sitt byte

nu ekar upplevelserna genom tomheten
och den stora tystnaden och ensamheten sänker sig över mig
och det verkligt stora sker
när jag släpper taget om alltsammans

Allt utom detta

(Tack för pepp Björn!)

Det stora Mysteriet
Hur det förför oss
Hur det gäckar oss
Hur det förfärar oss
Det måste finnas ett sätt att förklara
det där som inte kan förklaras
Eller åtminstone ett sätt att förklara varför det inte låter sig
Det stora Mysteriet
Hur det sysselsätter oss
Hur det tillfredsställer och retar oss
Hur det slutligen förgör oss
Och inte förrän allt tar fullkomligt slut
kan vi vila i vissheten
att allt har ett slut
utom Mysteriet

Du är kärleken

(till Jivanna)

Du är min tillbakakallare av mig själv
när jag går vilse i dimman

Du är min inspiration och livsgnista
när jag somnat till

Du är mitt kärlekshav
när jag törstar i öknen

Du nöjer dig inte med något mindre än
Allt av mig,
och jag kräver Allt av dig

Du är känsligare än det sköraste glas
och rädslan som bor i dig är stor ibland

Ändå, väljer du
att leva ditt liv med mig

Och det gör dig
till den modigaste av gudinnor

Och det gör mig
till den lyckligaste av män

Och det gör oss
till den vackraste manifestation av kärlek
som jag vet

Mina föräldrar kommer aldrig att dö på riktigt

Mina föräldrar är ännu i livet
och jag känner tacksamhet.
Det är inte längre
någon självklarhet.

Samtidigt bär jag dem
livs levande
i mitt hjärta
och det här är en odödlig plats,
en plats där kärleken allena råder.

Det är här de alltid funnits för mig.
Det är här de alltid kommer att finnas.
Det liv som dör har egentligen
aldrig varit någon annanstans än här
i mitt odödliga hjärta.
Det är här allt finns på riktigt.

Mina föräldrar kommer en dag att dö
och jag känner tacksamhet
att bära i mitt hjärta
en sådan självklarhet.

Love will be the end of me

my heart is bursting with love
knowing nowhere but everywhere to go
the blood keeps pouring out of it
and I realize
this will be the end of me

more than likely
I'm already dead
recapturing my life
just to see
it was never mine

still
I get to magically experience
this moment
forever
and
knowing it is my last
I savour it

so much pain and beauty
too much
far too much
and just enough

love will be the end of me

Isär

Så sitter jag här igen
med demonerna
som tar hand om mig.
Och allting de säger
låter sant och rimligt,
samtidigt
som vartenda ord
smärtsamt sliter mig isär
tills det enda jag kan tänka på
är hur jag ska kunna
sätta mig samman igen.

Och till slut
efter en alltför lång
och utdragen kamp
ser jag
att det inte går.

Hjärtats väg

Hjärtats väg
kan ibland verka svår och utmanande,
men ingenting är svårare
än att leva
vid sidan om hjärtat.

Not the fall

It's not the fall that hurts.
It's getting ripped away
from that you try so hard to hold on to,
before you fall free.

Livets synkronisering

Ibland griper det tag om mig.
Livet.
Oftast mycket subtilt,
och ändå fullständigt genomgripande.
Ingenting av mig lämnas oberört.
En slags synkronisering av min upplevelse
med det som är.
Och i vanlig ordning
får alla mina föreställningar
ge vika och gå under.
Varenda en.
Så står jag här
och är
livet,
innan jag ger mig av
mot nya äventyr
i låtsaslandet.

Ibland måste jag hålla i mig

Ibland måste jag hålla i mig
för att inte bli alltför berusad
av livet självt,
men det finns inget,
inget!
att hålla mig i,
så livet sveper mig plötsligt
ur min begränsade föreställning
om vem jag är
och jag exploderar av kärlek
i all stillhet.

Död åt relationen!

Så kom vi då till vägs ände.
Relationen får dö,
men för dig och mig
finns inget slut.
Kvar finns
här och nu
ett relaterande
fritt från föreställningar
om var gränsen går,
om vilka villkor som gäller,
om vad som komma skall,
om vart vi når.
Och jag älskar det.
Det är som om dammluckorna öppnas
och min kärlek till dig
äntligen åter får forsa fram
utan motstånd
och precis hur den vill.
Det är så jag älskar dig,
och jag älskar dig så!

Död åt relationen!
Länge leve relaterandet,
i kärleken,
i evigheten.

Bli sedd

Jag såg att han tittade
medlidsamt på mig.
Han såg min smärta
och det fanns empati i hans blick.
Inga ord
utöver några artighetsfraser,
men jag såg att han såg.
Och även om en röst någonstans i mig sade
att det passar sig inte,
så kändes det bra
att jag vågar visa mig,
att han vet var jag är,
varför jag inte riktigt är här,
att jag blöder,
och jag hoppas jag kan se honom
när han någon gång behöver
bli sedd.
Jag såg i alla fall
att han såg.

One step at a time

This is the one step.

Fader och son

En diktande fader
till en uppdiktad son
till en diktande galning
som ingen förstår

I den förvirring
han lever sitt liv
en berättelse skapas
med ingenting i

Somliga säger
han är klok och vis,
men det är en sanning
som har sitt pris

Ty att se klart och ljust
ger ej garanti
för någonting önskat
att ha i sitt liv

Tvärtom han tvingas
att se allt det där
som han gör mot sig själv
när han inte är här

Så han diktar dikter
och hoppas så på
att kanske hans son
en dag ska förstå

Heading nowhere

I'm heading nowhere
and I go there slow

I believe in nothing
that I know

nothing is present
that is me

all that is to it
is to be

savour the moment
while it is

then let it go
it's God's kiss

not for me
to keep or to hold

the things that you lose
are the real gold

Den sista utposten

Jag når den sista utposten
strax innan lunch.
Det är precis som om den ingick
i den väv av normaliteter
som tycks utgöra mitt liv.
Så bedrägligt.
Den sista utposten
är det närmaste jag kan komma
en gräns för tillvaron.
Där oändligheten börjar.
Ja, ni hör ju hur det låter,
men ändå är det så.
Ibland står jag där och vacklar
innan jag endera,
kanske något förskrämt,
kliver åter in i livet jag lever,
eller faller jag in i den rymd
ur vilket allting uppstår.
Hur det kan vara så skrämmande
att varje fiber i min kropp
tycks samverka för att hindra mig?
Och vad ska motståndet göra
om inte motstånd?
Vid den sista utposten
upphör kompassen visa rätt
eftersom där inte längre finns något rätt.
Kartan blir oanvändbar eftersom ingen
ens har lyckats placera
den sista utposten
på den.
Det finns gott om pilar
som skall leda dit,
men sammantaget
verkar allt mycket mycket förvirrat.
Plötsligt står jag bara där och väger
strax innan lunch,
innan jag faller.

Fallet

Ur det vilsamma
varma, trygga, lugna
mörkret
Några trevande repliker
knuffar oss
fram till kanten
på den välbekanta avgrund
som ställer sig
till förfogande
för vår smärta
Ett oaktsamt kliv,
en vedergällande knuff,
en tappad balans
är allt som behövs
och vi faller
ned i avgrunden
Medan vi faller
bråkar vi
om vems felet är
och hur du
kan bättre
eller i alla fall
borde
Hur länge kan vi falla så
utan att märka
att ingenting
av det vi så krampaktigt räds
faller från?
Hur länge måste vi falla så
innan krampen ger vika
och vi faller
in i det vilsamma
varma, trygga, lugna
mörkret?

Remember Silence

Check in with Silence
every now and then
Remember who you are

It is always here
within your reach
You never need go far

Make a habit to
remind yourself
of that you will forget

Trying and trying
to get some more
but really nothing's here to get

Struggling so hard with
what is and not,
makes you tired to the bone

Fearing the feeling,
that drives you mad,
being so utterly alone

Forgetting yourself
may have the sweetest taste
for an exhilarating while

Distracting yourself
from the pain you create
you keep building up a pile

But eventually
the point is reached
where it was clearly all in vain

And no amount
of sweetest sweet
can really help you from the pain

Check in with Silence
Do it Now!
Rediscover who you are

It is always here
and within reach
You never need go far

The Silence's always
here with you
no matter that you fall

All there ever was
was You and lust
to experience it All

Hur allt redan finns

slut ögonen
och känn närvaron av den blick
som nu betraktar
baksidan av dina ögonlock

slut din mun
och lyssna till den tystnad
ur vilken orden föds

var stilla
och känn den levande kraft
som bor i stillheten

hur allt redan finns
i det omanifesterade
ofödda
orörda
outtalade
ständigt närvarande