Replik till René Descartes

Jag tänks,
därför är det inte
jag som är.

What could possibly go wrong?

I jobbet som systemutvecklare går saker och ting inte alltid som vi tänkt oss. Vi utvecklar ganska komplexa system och det är inte alldeles trivialt att få allt att klaffa. Vid vissa tillfällen händer det att man chansar kanske lite mer än man borde. Jag brukar då ofta skämtsamt ironiskt häva ur mig "what could possibly go wrong?"
Så slog det mig att det är en bra fråga. Vad alls kan någonsin gå fel? För att något skall kunna gå fel, krävs det ju en uppfattning om vad som är just rätt och fel. En uppfattning som aldrig kan vara absolut.
I backspegeln är det inte så svårt att se att även sådant som kanske upplevdes som väldigt problematiskt och negativt när det inträffade, likväl har inneburit något positivt. Allt beroende på en förändring av perspektiv som tiden fört med sig.
Utan perspektiv blir det meningslöst att tala om rätt och fel. Att låsa sig vid perspektiv där saker och ting ser negativa ut är väldigt påfrestande. Allt verkar ju så fel. Ändå verkar många människor fungera så. Det verkar märkligt nog mycket ovanligare med människor som tolkar allting positivt. Däremot bor det en hund här som verkar fungera lite så. (Hon är för härlig!) Det kan ju också verka lite obalanserat, även om det känns mycket mer uppbyggligt för kropp och själ. Nu är det ju inte så lätt att styra över med vilken laddning man reagerar på saker och ting, så själv försöker jag se igenom mina tankar om alltings jävlighet när de dyker upp och det fungerar ganska bra. Jag behöver bara vrida lite på perspektivet, så är det minst lika rätt som det är fel igen.
Prova olika perspektiv hela tiden, tycker jag. Inte bara surt hela tiden. Livet blir rikare så. Fast ibland kan jag undra om jag är lite av en fegis när jag helst inte vill smaka supersurt ens någon gång ibland.

Distracting myself

I'm distracting myself
to the degree
that even distraction
becomes distracting
in itself.

I need someone
to be there with a zen stick
as soon as I drift away
in a cloud of confusion,
and I need that someone
to be me.

Flawed seeing

I can see your flaws
so easily,
yet I'm blind
to mine.

I can see your flaws,
but can I see
they aren't flaws
at all?

The spice of life

I picture myself
in a situation
in which the situation
is not just a situation,
but the reality
in which I don't picture myself.
The confusion in it
is exciting.
It provides a certain spice
to the eternal peace.
But it got lost in the picture.

Sök inte och du skall finna

sök inte utanför
det som kommer inifrån

sök inte
det som är

sök inte

bara var

En förutfattad mening

Du vill ha mig att erkänna
mina egna förutfattade meningar
när jag ifrågasätter din.

Du vill ha mig att välkomna
mina egna förutfattade meningar
när jag förskjuter din.

Du får jobba hårt, men till slut
borrar du genom min skenheliga yta
och gör det så smärtsamt tydligt
hur jag lurar mig själv
med mina förutfattade meningar
om förutfattade meningar.

An old friend

My friend, welcome!
I could feel you coming.
You've been gone for a while,
and yet you were always here.
Not everybody likes you.
I sometimes turn my back on you.
But now that you're here,
I thank you for being my friend,
I thank you for not giving up on me,
I thank you for waking me up,
I thank you Rage.

Circle of love

Love can be given.
Love can be received.
Love can never be taken.
Love is what we are.

Give yourself.
Receive yourself.
Don't take yourself serious.
Don't take yourself for granted.
Don't take yourself.

Love yourself.
Love love
and the circle closes again.

Life is brilliant

life is brilliant
the ultimate play
the mystery
the love

it's all here
given to us
as long as
we don't take it

The new card

Suddenly a new card is introduced.
Maybe not a surprising one.
However, still most unexpected.
A new light is cast upon everything
and yet, all remains the same
as it never was.

Vill du följa med?

Jag är inte den jag trodde att jag var.
Vill du följa med mig på mitt äventyr,
min upptäcktsresa,
och undersöka vem jag är?
Jag längtar så
efter mig själv,
och nu vill jag inte längre stå emot.

Fragment

Spiller fragment omkring mig.
Fragment av visdom,
fragment av dumhet.
Fångar mig själv ibland,
på väg ut genom dörren,
och ibland inte,
men i det hela
spelar det ingen roll.
Det är bara fragment
som ryckts ur sitt sammanhang.
Vi är här nu.
Ingenting kan ändra på det.
Och den stora defragmenteringen
har börjat.

Spola det

Tag allt du vet
och spola ner det.
Du behöver det inte längre.
Vandra ut genom dörren
nollställd och befriad,
eller stå kvar här
ett tag till
och längta.

Naken på stan

Vandrar hudlös på stadens gator.
Gråten är nära.
Det känns skönt.
Naket.

Glödande lava

Min kärlek till dig känner inga gränser.
Den flödar över
långsamt men säkert.
Med sin glöd smälter den murarna av rädsla
som försöker hålla den i schack.
Den smälter murarna mellan oss
och murarna omkring oss.
Den smälter oss.
Den glödande kärlekslavan pumpas ut
till dess ingenting längre står i dess väg.
Till dess hela universum
älskas reservationslöst.
Ingenting kan stoppa den.
Vi är alla förlorade.

Resan till helvetet

Du är inte villig att följa mig
på resan till helvetet,
men vart vi än vänder oss
är det där.
Vi är redan där.
Det finns ingen utväg.
Vi kan gå tillsammans,
eller var för sig.
Hur vi än gör
går du i mig.

Kan vi inte bara vara?

I vår kultur har vi ett ansträngt sätt att se på kärleksrelationer och vilka premisser som gäller för dem. Vänskapsrelationer däremot har vi inte lika stora problem med. Det är cool att vara vänner lite hur det än ser ut till formen. Varför överhuvudtaget dra en gräns mellan dem? Spelar det egentligen någon roll vilket fack vi kan pressa in en relation i? Varför måste vi definiera kärleken? Tror vi att den försvinner om vi inte stänger in den i en låda?

Jag blir mer och mer övertygad om att på min väg, ligger ett övergivande av kärleksrelationer såsom väsensskilda från vänskapsrelationer och vice versa. En relation som gör anspråk på att vara för mer än andra relationer, som gör anspråk på att vara ett statiskt tillstånd och som gör anspråk på att vara exklusivt lämnar vad jag kan se inte det utrymme som behövs för vad jag kanske skulle kunna kalla en sann kärleksrelation. En relation som nöjer sig med att vara vad den är däremot har all potential att förvandlas till vad som helst. Den är fri att utvecklas som den vill. Den är fri att avvecklas om den vill, även om jag menar att ingen relation egentligen någonsin avvecklas.

Jag är medveten om att det kan vara så att jag är inne i en mognadsfas och att det kan vara därför jag har så svårt att rätta in mig i ledet. Om det sedan är för att jag inte har mognat in i det, eller om det är för att jag har mognat ur det, är ju inte lätt att veta.

Smash me up

So you've managed to put a crack in me.
Let's finish the job.
Let's smash me up
into a million little pieces.
Tiny little shards of me.
Sharp enough to cut through anything,
but so small nobody will notice
how I pierce them through and through.
And this time
let's never put me back together again.

En incident på pendeln

Jag satt på pendeln i morse och närmast uppslukades av känslor av
utmattning och av ilska. Det tar på krafterna att vara arg en hel
natt, sova alltför några och alltför oroliga timmar och vakna
fortfarande arg när väckarklockan förkunnar att det är dags att
fortfarande arg åka till jobbet. Jag hade lurarna på mig med hög musik
och försökte blundandes slappna av så gott det gick. Så känner jag hur
oroliga energier börjar röra på sig i min omedelbara närhet. Jag
gläntar på ögonen och får se hur gubben intill mig ställer sig upp,
lutar sig fram och tar tag i kapuschongen på den intet ont anande
passageraren med ryggen vänd mot honom och drar i den tills killen
upprörd vänder sig om. Gubben börjar jiddra om hur killens musik är
för hög och att det faktiskt är många med honom som skulle vilja att
han skruvade ner volymen. Vad som hände med att knacka på axeln
istället för att börja dra folk i kläderna vet jag inte. Killen blev
förstås överrumplad och ganska upprörd över tilltaget. Efter att ha
uttryckt sitt missnöje med den omilda behandlingen vände sig killen om
och gubben blev nu upptagen med att diskutera sitt tilltag med en
kvinna som verkade tycka att han hade gått över någon slags gräns.
Denna diskussion upplevde i alla fall jag som långt mer störande än
någon musik från några lurar. Själv skruvade jag upp volymen i min
Ipod för att slippa höra gubbens gnäll. När jag till slut klev av
funderade jag på att tacka gubben för att han inte började dra mig i
kläderna eftersom jag då nog hade varit tvungen att ge honom en smäll
på käften. Men jag höll mun istället, nöjd som jag var med att ha
hittat en oväntad kanal för lite av min vrede att sippra ut.

The choice

Life requires everything of me.
I will abide
or I will be dead.
That's my choice to make.
Every moment.
What will it be?
life curiously wants to know.

Ut ur komfortzonen

Jag har av någon anledning låtit mig övertalas att hålla en presentation imorgon (eller idag har det visst hunnit bli) för en väldans massa (över 200) initierade människor om något som jag inte kan särskilt bra.

• Jag tycker det är jobbigt att prata inför grupp.


• Jobbigheten ökar med storleken på gruppen.


• Jag lider av prestationsångest.


• Jag har dåligt självförtroende.


• Jag är dåligt förberedd.


• Det brukar vara väldigt hög standard på presentationerna som hålls i det aktuella forumet.


• Osv.

Det här kanske kan vara ett sätt att kasta sig i elden. Vi får se vad det blir. Jag är öppen för allt mellan katastrof och succé. Sist jag skulle hålla en presentation (fast då för ett 10-tal kollegor) lyckades jag stressa upp mig så pass att jag blev av med körkortet. Men jag har en fallskärm i alla fall. Om det går helt åt skogen så kan jag alltid raka av mig min nu rätt maffiga mustasch varpå ingen längre kommer att känna igen mig som han som höll den där katastrofala presentationen.

Nu måste jag i säng. Jag ska upp tidigt imorgon (eller idag) och besiktiga bilen också.

Utmanad igen

Så blir jag utmanad igen.
Det är bara det
att jag inte vet
vilken utmaningen är.

Kanske är det dags att öppna
för att den kan vara
en helt annan
än den jag trodde den var.

Gåvan

Jag har en vän
som offrar sig själv
för min skull.

Hon gör det
av kärlek.
Jag vill så gärna
ta emot hennes gåva,
men jag kan inte.
Jag törs inte.

Den eviga kampen

vi kämpar så
med att förstå
varför
vi kämpar så

Ord saknas

Fortfarande inget,
inte ett ord.
Så finns heller inga ord
som kan fylla detta tomrum.
De är i själva verket del av det.
De är tomma ord.

Förlåt

All denna desperation,
all denna smärta,
all panik,
och allt du ville
var att jag
skulle se dig
och känna dig.

Förlåt mig.

Flytande stål

Att se det man behöver se
det gör man.
Innan dess
vet man aldrig vad det är.
Insikten att man inte vet
ger den ödmjukhet
som kan smälta
rättfärdighetens kalla hårda stål.

Låt kärleken växa

Var i Gävle och upplevde den magiska föreställningen Låt kärleken växa med Thomas Di Leva på ett fullsatt Spegeln. Vi satt på första raden tätt inpå och på samma golv som utgjorde scenen, vilket bidrog till en mycket intim känsla. Hade egentligen tänkt se föreställningen i Uppsala där den går i månadsskiftet oktober-november, men biljetterna dit tog slut alltför fort. Och när Låt kärleken växa kommer till Stockholm är jag på annan ort. Så det fick bli Gävle istället. Jag höll emellertid på att sjabbla bort även detta tillfälle när jag missade att hämta ut mina bokade biljetter till fredagens föreställning i tid, och började då nästan tro att det inte var meningen att jag skulle få se den här föreställningen, men så fick jag tag i biljetter till lördagen istället.

Di Leva och gitarristen Fredrik Blank bjuder oss på en underbar och egenartad föreställning. Under den ganska långa kvällen spelas några av mina favoriter bland Di Leva-låtar såsom Miraklet, Vad är frihet, Hoppets röst, Everyone is Jesus, Vem ska jag tro på, mfl. Och så nya låten Öppnar mitt hjärta. Dessutom bjuder Di Leva på reflektioner kring bland annat livet, kärleken, kärnstridsspetsar och FRA. Han ger mig chansen att äventyra det körkort jag nyss återfått i en släppa-taget-övning. Han bjuder på frukt, magi och frågestund. Och så hinner han med att avslöja meningen med livet. När hela publiken står upp, klappar takten och sjunger Everyone is Jesus känns det mäktigt.

Krig och fred

Härjade av alla krig
finner vi oss ännu en gång i ett vapenstillestånd
under vilket vi kan slicka våra sår
och känna fruktlösheten i det ständiga krigandet.
Vi kan till och med känna och uttrycka
vår totala kärlek till varandra.
Kanske är det denna gång fred på riktigt,
eller kanske bara lugnet före stormen.
Kriget har blivit vår drog.

Det vi inte förstår

lager på lager
varv efter varv
pendeln svänger fram och så åter
vi tittar bort
och vi förstår ingenting
men inte heller det
förstår vi

No sense

So many try so hard
to make some sense
out of this confused world.

What we often don't realize
is that the very notion of sense
is an integral part of the confusion.

Relationsanarki

På filosofias andra blogg stöter jag för första gången på begreppet relationsanarki. Jag har tänkt på detta ett tag, men inte haft något namn på det förrän nu.

Jag tror en relation frodas som bäst i ett tillåtande klimat. Vad ska vi med regler och normer till, om det som skall hållas inspärrat av naturen tynar bort och dör då det hålls instängt? Jag tror på relationer som överlever av egen kraft, utan hjälp av konstgjord andning i form av föreställningar och villkor som definierar relationen. Kanske låter det utopiskt (eller bara skrämmande), men jag tror inte det är omöjligt.

Innocent game

How innocent we are.
Little children
meeting the world
for the first time.
Without a clue
of what's going on.
And yet
we pretend to know.

På gränsen

Om jag drar en gräns
för vad jag kan tillåta mig,
så är det för att jag försöker kontrollera mig själv.
I det kan jag aldrig vara fri.

Det hjälper inte att flytta gränsen
om jag vill vara fri.
Gränsen måste suddas ut.

Varje gräns jag drar upp för mig själv
är en begränsning i den kärlek
jag kan känna för mig själv,
men begränsad kärlek
är inte kärlek.

Så länge gränsen finns där
kommer jag att leva på den,
och förgäves försöka nå
det i mig som inte får älskas.

Figure

I could be your mystery
and you could be mine.
But as long as you try
to figure me out,
all I will ever be
is a figure to you.
A badly shaped one.

Ärligt uppsåt

allt som behövs
är ett ärligt uppsåt
och en vilja
att överge allt annat

Ingen plan

Jag har ingen plan
med vad jag gör,
och har jag en plan
är den ändå redan passé.
Att veta vad man vill
är inte att känna en plan,
utan att känna vem man är.
Att känna det
och våga lita på det
även när man tvivlar.
Kan jag ärligt säga
att jag vet,
eller är jag alltför upptagen
med att tvivla?

Desiderius Erasmus

Av någon anledning kom jag nyligen att tänka på aforismen "women, can't live with them, can't live without them." Så idag funderade jag vem som var upphovsmannen (för jag kände på mig att det var en man) till dessa träffande ord. Efter lite googlande hittade jag vad jag sökte. Desiderius Erasmus (Erasmus av Rotterdam) 1466-1536. På BrainyQuote hittar jag förutom ovanstående en hel hög med träffsäkra citat av denna uppenbart insiktsfulla man. Eller vad sägs om:

"I doubt if a single individual could be found from the whole of mankind free from some form of insanity. The only difference is one of degree. A man who sees a gourd and takes it for his wife is called insane because this happens to very few people."

"If you keep thinking about what you want to do or what you hope will happen, you don't do it, and it won't happen."

"It is the chiefest point of happiness that a man is willing to be what he is."

"Man's mind is so formed that it is far more susceptible to falsehood than to truth."

"Now I believe I can hear the philosophers protesting that it can only be misery to live in folly, illusion, deception and ignorance, but it isn't -it's human."

"Nowadays the rage for possession has got to such a pitch that there is nothing in the realm of nature, whether sacred or profane, out of which profit cannot be squeezed."

"The entire world is my temple, and a very fine one too, if I'm not mistaken, and I'll never lack priests to serve it as long as there are men."

"The most disadvantageous peace is better than the most just war."

"To know nothing is the happiest life."

"Whether a party can have much success without a woman present I must ask others to decide, but one thing is certain, no party is any fun unless seasoned with folly."

Utan broms

Däcken protesterar högljutt i de snäva kurvorna
när vår bil allt snabbare far den allt brantare vägen nedför berget.
Jag sitter vid ratten och trampar på gasen.
Hon sitter bredvid och skriker åt mig att bromsa.
Ju mer hon skriker desto mer gasar jag,
och jag tänker att någon gång måste hon ju märka det.
Till slut sitter jag själv och skriker och gestikulerar vilt åt henne
samtidigt som jag trycker gasen i botten,
Det börjar så likna en ganska god idé
att sakta ner, att bromsa lite.
Fast eftersom jag inte litade på mig själv,
såg jag till att sätta bromsarna ur spel innan vi åkte.
Det verkade säkrast så.
Jag hatar så att ha rätt.

Höststorm

En tidig höststorm drar in
och skakar om vårt hus.
Kanske måste vi överge det
för att rädda oss själva.
Genom att ge oss åt stormen.

Byta mönster

att byta ett mönster
mot ett annat
är också ett mönster

Bordlagd

långsamt skrider jag till verket
faller fritt på låtsas
väger nästa steg
varsamt

i själva verket
har jag bordlagt mitt liv
tills nu

Orent mjöl i påsen

Min tvekan får henne att undra om det finns något orent mjöl i påsen?
Så klart finns det det.
Orent är bara det som inte har tagits fram i ljuset.
Så fort jag tittar bort, är det där igen.
Låt oss titta på det.

Sjuk och lycklig

Tidigt imorse vaknade jag för hundrade gången den gångna natten av mina egna snarkningar orsakade av min envisa förkylningsnästäppa. När jag sen låg där, lite medfaren av ännu en sådan natt, kände jag så en enorm tillfredsställelse. En sådan man typiskt känner när man sträcker ut sig i solstolen vid poolen på semesterparadiset dit man just tagit sig på sin nyss påbörjade semester. En kall öl har just serverats och allt är bara strålande. En sådan känsla av tillfredsställelse. Det var bara det att inget hade förändrats. Jag hade inte drömt mig bort någonstans. Jag låg där jag låg med mina igensatta bihålor, halsen torr och öm, med en lättare huvudvärk, kallsvettig och trött. Det var bara det att allt var toppen. Lycka har ju ingenting med yttre omständigheter att göra, men det är ovanligt att man släpper sina referensramar så pass att man verkligen kan känna det.

Lite mer Kjell Bergqvist

Jag får ofta höra att jag är snäll. Jag kan nästan bli lite trött på det. Speciellt när det egentligen betyder du är mesig, men det passar mig ganska bra just nu. Någonstans håller något lyckligtvis ändå på att förändras. Min messnällhet får ge upp lite plats åt lite mer rakryggade kvaliteter. Det är bra. Jag behöver lite mer av Kjell Bergqvist kan jag tänka ibland. Jag hittade det här sköna filmklippet som jag inspirerar mig med ibland när jag känner mig lite för snäll.



Dock fegade jag ur och praktiserade inte detta i tisdags när jag på ett kundmöte av kunden fick min tekopp utstjälpt över mina papper och i mitt knä. Istället var jag så där snäll som vanligt och torkade upp sörjan. Inte för att det gjorde mig något, men det känns som om det hade blivit lite mer spännande och dynamiskt om jag hade gjort som Kjelle.

Att göra saker för andra

Det du gör för andra
gör du i själva verket för dig själv.
Det du gör för dig själv
gör du i själva verket för andra.

Du kan inte vara dig själv om du försöker göra det som är rätt för någon annan. Du gör det för att du vill ha något tillbaka. Om du inte kan vara dig själv, om du fjärmar dig från den du är, då fjärmar du dig även från din omgivning.
Om du däremot fullt ut kan tillåta dig att vara den du är, det är då du kan leva som en gåva. Det är då du kan vara ett med din omgivning. Det är det som din omgivning älskar. Att du är genuin.

Money and love

Money is not love.
Love however can manifest as money,
just like love can manifest as lack thereof.
Everything is love.
Money is love.

Äntligen

En dryg timme kvar nu bara, sedan återfår jag äntligen min behörighet att köra bil på rikets vägar. Frågan är nu om jag ska gå och lägga mig nu, eller om jag ska ta mig en tur vid midnatt bara för att snarast möjligt känna känslan av att återigen bli vuxen nog att få köra bil. Fast har jag kunnat vänta i tre månader, kan jag nog vänta in ett bra tillfälle att köra någonstans nu också.

Tack alla som har erbjudit mig hjälp och alla som skjutsat mig hit och dit under den här tiden! Speciellt vill jag tacka Louise.

I krig och kärlek

Det sägs ju att
i krig och kärlek
är allting tillåtet.

Det skulle kunna tolkas
som att
allting är tillåtet
eftersom
allt som inte är krig är kärlek
och allt som inte är kärlek är krig.

Det vill säga
moralen är död.

Do what thou wilt.

Seeking the good

Nothing wrong
in seeking pleasure
as long as
you can stand the pain.

What goes up
must as well come down.
What feels good
will also feel bad.

The wheel spins
and that's all there is
until you stop,
and you see what's real.

If you can't
stand the pain no more,
then just stop.
Stop right here, right now.

Reinkarnerad lejonmat

Jag kastas åt lejonen
för att slitas i stycken
som noga sorteras
i olika kategorier:
sopor, ätbart, delikatesser.
Allting går emellertid ner
till slut.
Jag har helt omsatts,
och äntligen kommit till nytta.
Så går det någonstans upp för mig,
att jag är kvar,
allting är kvar,
allting är oförändrat.
Det är helt galet
och det har det alltid varit.

Intelligent förvirring

Vårt konstruerade intelligensbegrepp,
vad har det med verklig intelligens att göra?
Vad betyder ens intelligens?
Ibland känns det som att det snarast är vår förvirring
som är det vi kallar intelligens.

Sudoku

fast i sudokun
ingen lösning i sikte
precis som livet

Dags för lek

Ibland känns det som att jag någonstans har samma mognadsnivå som en 15-åring. Som om jag precis har börjat återupptäcka livet och att jag, svindlande tanke, nog kan göra vad jag vill av det.
Det är ju (egentligen inte så) länge sedan jag var 15, men när jag tänker tillbaka känns det som att jag då inte riktigt vågade tro på mig själv, vilket kanske hämmade mig att verkligen utforska livet. Istället bananskalshalkade jag mig fram. Det funkade väl det också, men förr eller senare måste kanske aptiten på livet vakna så pass att det liksom inte bara går att sitta still i väntan på att livet skall passera. Kanske måste jag finna mig själv och som ett barn instängt i en leksaksbutik passa på att leka allt vad tygen håller innan någon till slut kommer och släpper ut mig.
Kanske skall man inte vänta tills man är döende med att upprätta en bucket list. Eller skit i listan för all del. Jag kan ju börja med att hålla mig lite vaken för alla möjligheter som fullkomligen ramlar över mig. Lite vakenhet, lite uppmärksamhet. Jag sitter redan instängd i leksaksaffären, varför ödsla tid på att skriva en lista.
Dags att leka!

En snigel

Jag gillar sniglar. Denna vackra vinbärssnäcka välkomnade oss när vi kom hem idag.
Jag kan vara lite som en snigel ibland. Det går (vad det verkar) långsamt och sävligt, men med god aptit på livet. När det hettar till gömmer jag mig ofta under mitt (vad det verkar) hårda skal, varpå det kan vara lite svårt att få verklig kontakt med mig. Om du däremot får kontakt kan jag mötas med en härlig känslighet och saftighet.

Mina hullingar

Mina hullingar
sitter djupt i ditt kött.
Du vrider dig i smärta
när jag försöker dra dem ur dig,
befria mig,
befria dig.
Om jag drar dem ur dig
för hastigt
kommer du att dö
säger du,
men det som skrämmer dig mest
är att jag skall borra mina hullingar
i någon annan
och du skall lämnas ensam kvar
med dina blödande sår
igen.

Poker

In life, there is no such thing as a bad hand.
There can be all sorts of ideas of what a hand should be like,
but those are only ideas.
Once you've got your hand, that's what you've got.
Play the hand you've got.
I'm not saying you should never fold.
I'm saying if you fold you should do it for the right reason.
Never fold because the hand is bad.
Fold only because it's the right way to play the hand right now.
Only because it's the right thing to do.

Också vad du vill

Jag vet inte vad du vill,
för jag vet inte vad jag vill.
Genom att känna mig själv,
och enbart genom att känna mig själv,
så kan jag känna andra.

Då vet jag ju vad jag vill.
Jag vill bara känna mig själv.
Då vet jag ju vad du vill.
Du vill också bara känna dig själv.
Så kan vi känna varandra.

Ljudnostalgi

Bonden tröskar åkern här utanför. Ljuden som letar sig in här när tröskan närmar sig för mig tillbaks till min barndoms somrar på Nämdö i Stockholms skärgård. Inte för att jag hörde någon skördetröska där någon gång, utan för att det dova ljudet från tröskans dieselmotor påminner väldigt mycket om det från Waxholmsbolagets båtar som trafikerade ön. Ljudet av själva tröskandet låter som vågsvallet från vattnet som bröts av båten.
När det var dags (jag höll koll i tidtabellen) för den största båten, som på den tiden hette Nordan, att komma brukade jag kasta mig ut i vattnet och förtjust guppa omkring på vågorna i en gammal livboj.

Gitarrfingrar

Sedan jag var liten har jag velat kunna spela (bland annat) gitarr, men inte förrän nu har jag haft lust att lära mig det. Jag tänkte att det är ju många som kan spela gitarr, så hur svårt kan det vara? Så jag har lånat en gitarr och satt igång. Det går lite trögt och det gör förbaskat ont i mina fingertoppar på vänsterhanden. Jag hade aldrig fattat att de blir så påfrestade. Hur ska det gå med mina finkänsliga fingrar, kan man undra. Kommer jag förlora finkänsligheten i dem när de har bepansrats med hårdare hud? Eller kommer jag kanske i frustration bara ge upp övandet efter ytterligare några dagar och låtsas som att gitarrer inte är för mig? Vi får se. Min repertoar så här långt är ganska begränsad: Broder Jakob, Ja må han leva och Balladen om den kaxiga myran. De tre(!) ackord, och framförallt växlingarna mellan dem, som krävs för den sistnämnda för mig till gränsen av min nuvarande kapacitet.
När jag tröttnar på att traggla improvisationsplonkar jag på gitarren och hoppas någonstans att jag genom någon slags gudomlig försorg skall förvandlas till en gitarrvirtuos som genom ett trollslag.

Att förstå kärleken

Ett slags djup förståelse
för min del i miraklet.
En förståelse utan förstånd.
En närvaro.
Jag kan uppskatta
allt det som finns omkring mig, i mig.
Ingen förändring behövs
utöver den som hela tiden sker,
ibland på de mest fascinerande sätt.
Jag kan se det fåfänga
och jag kan älska det jag ser.
Och det är kärleken till kärleken jag ser.

På drift

Tankarna driver iväg ibland.
Det kan vara ganska spännande
att se var man hamnar någonstans
när man inte med ens fångar sig själv.
Till slut vaknar man alltid.
Drömmen tar slut
och ger plats åt en ny.

Jag utnyttjar dig

Jag utnyttjar människor.
Alla omkring mig utnyttjar jag.
Jag utnyttjar dem för egen vinnings skull.
Jag utnyttjar er alla
för min egna personliga utveckling.
Fast det är inte personligt
och det som är mig till gagn,
gagnar också er.
Ni borde också vara tacksamma.
Jag utnyttjar dig,
jag vet bara inte hur.

En väg

Det finns ingen väg
som är mer fel,
eller mer rätt,
än någon annan.
Det finns bara en väg.
Den vi alla vandrar.

Monstret

mönstret lever
kontroll över mig
kontroll över dig
kontroll över framtiden
samma sak
lika omöjligt
och ändå
monstret lever

Din värme

sommarvärmen kom av sig
kyligare dagar nu
men jag bär värmen i mig
källan till värmen är du

Tricky stuff

Sticky stuff.
Tricky stuff.
So easy to get fooled.

Yearning stuff.
Burning stuff.
So needing to get cooled.

Let me rest.
Let me be blessed.
I have by life been schooled.

I get stressed.
I must protest.
Objection overruled!

I give up.
I live up.
I let myself be ruled.

Skapad ilska

Jag drömde just:

Jag var på en "workshop" med Aisha. Vi var många deltagare. Aisha formulerade lågmält någon betraktelse utgående från sin personliga erfarenhet, när plötsligt en kvinna bland deltagarna gick igång och högljutt började häva ur sig en massa, som jag kände new-age-rappakaljaförklaringar, kring varför Aisha hade upplevt det hon upplevt. Kvinnan tog över fullkomligt och folk, varav många tydligen väl kände till henne, började protestera och försöka kväsa henne. Kvinnan lät sig emellertid inte stoppas utan mässade vidare och föll småningom in i en chanting värdig Peruquois. Kvinnan ställde sig upp och började virvla runt i lokalen under sitt starka chantande. Jag satt och följde henne med min intensivaste förgörarblick och kände att jag ville få stopp på henne så vi kunde återgå till den workshop som jag trodde att jag var där för...

Det som var så tydligt var hur all min ilska och irritation, som jag fokuserade mot kvinnan, var genererad. I drömmen kunde jag verkligen känna hur jag skapade ilskan och att den inte ens kändes äkta. I verkligheten har det alltid känts väldigt äkta, men vad som står allt tydligare är att nästan all ilska är genererad eller regenererad. Med regenererad menar jag att den är en återskapad förstärkning av vad som verkar vara en ursprunglig ilska som flödar genom systemet på något ögonblick. Istället för att ta emot och känna den ursprungliga ilskan fullt ut, så har jag omedvetet blockerat den, vilket ger behovet att regenerera tills systemet istället bryter samman och jag tvingas uppleva ilskan.

Tekniken och jag

För några dagar sedan pajade min mobiltelefon under en båtutflykt. Jag tappade den inte i vattnet. Däremot låg den i samma väska som en läckande termos med te. Jag gillar te, men min mobil gillar tydligen inte te. Ändå drack den stora mängder av det te som jag medfört i den illa förslutna termosen. Följden blev allvarlig för telefonen. Den kollapsade. Jag lade den på tork och kanske att den nu i princip fungerar bortsett från att displayerna är stendöda, vilket i praktiken gör den omöjlig att använda.
Så nu har jag jagat liv i en gammal avlagd Nokiamobil från millennieskiftet. En mobil som för övrigt har varit med om det mesta inklusive att bli överkörd av en gokart, men den fungerar. Den är också väldigt liten och smidig för sin generation. Ingen kamera, mp3, GPS och likanade lullull, men den fungerar. Hade det inte varit för att några av knapparna trilskas lite, vilket är lite jobbigt när man knappar SMS eller bara skall slå ett nummer, så kunde jag nog köra vidare med den tills också den ger upp för gott. Fast då hade jag måst skaffa ett nytt batteri också som inte ger upp så fort man har pratat några minuter.
I min nu dödförklarade mobil låg en massa kontaktuppgifter som jag inte har tillgängliga nu i den mobil jag använder. Så det är inte säkert att jag fattar vem du är om du skickar ett SMS till mig utan att uppge ditt namn. Jag har alltså inte sifferminne som en savant. Jag är mer som någon slags antisavant som har svårt att komma ihåg ens mitt eget telefonnummer. Det känns så onödigt att hålla på och komma ihåg alla nummer som ändå alltid finns en knapptryckning bort. Ja, inte alltid då tydligen, men i alla fall. Teknikens utveckling resulterar i välkomna komplement till mitt opålitliga minne.
Nu står jag då inför det tveksamma nöjet att hitta en ny telefonmodell att införskaffa. Den skall vara relativt billig, gärna en Sony Ericsson, den behöver inte vara en musikmobil (jag har redan en Ipod), kamera kan däremot vara kul att ha (finns det mobiler utan nuförtiden?) och gärna då en som tar någorlunda bilder. Har du ett tips är det välkommet. Vad vet jag? Du kanske är sådan att du finner ett nöje i att botanisera i mobilutbudet och har stenkoll på vad det är som skulle passa just mig. Ledsaga mig då gärna ur den här djungeln med ditt kunnande.
Telefonen är nu inte den enda tekniska pryl som har börjat trilskas runt omkring mig de senaste dagarna. Utan att trötta ut er med detaljer kan jag säga att även teven, eller om det (hoppas inte) är hårddiskvideon, har börjat strula. Högtryckstvätten, en av den moderna "hemmansägarens" obligatoriska penisförlängare, pajade. Telefonnätet i huset verkar efter lite åska allmänt opålitligt. Och säkert en massa annat också som jag för tillfället har lyckats glömma bort. Om man kan dra några slutsatser utifrån detta är förstås ovisst. Kanske är det ändå ett gott tecken att kontrollen inte alltid blinkar blå.
Ser man på. Detta blev visst ett inlägg om teknik i min vardag. Bara så där. Det känns på något sätt lite malplacé i den här bloggen, men inte minst därför tror jag att jag låter det passera. Detta var vad som ville bli skrivet nu och varför inte passa på att publicera nu när självcensuren verkar hålla garden nere? Kanske är det det den här bloggen skall handla om egentligen, teknik i vardagen. Kanske är det det den i själva verket har handlat om hela tiden. Fast intrikat maskerat till mer eller mindre djupsinniga betraktelser ur ett nyandligt perspektiv. Troligtvis är det inte så, men man vet aldrig helt säkert.

Plötsligt händer det

När det känns som allra mest hopplöst,
då händer något,
och plötsligt är vägen lite annorlunda.
Och så finns den där igen,
hoppfullheten,
eller kanske till och med
en känsla av fullbordan.
En känsla av att hopp
inte ens är nödvändigt.
Kanske ligger smärtan ändå kvar,
men den smärtar inte längre som förr.
Den känns istället hoppfull.

The I thought

I am a thought having thoughts. One of those thoughts is about going where no thought can go. Only when I lose that thought. Only then, there is an opening and I can go there. Except it is no longer I.

Jag älskar dig II

Jag älskar dig. (Ja, dig!)
Nu vet du.

Ge mig utrymme

Ge mig utrymme
och jag kan dela med mig.
Invadera mig,
ockupera mig,
och jag kommer kanske
försvara mig
till sista blodsdroppen.
Båda har vi chansen
att ge upp.
Varför tar vi den inte?

Avgrunden öppnad på nytt

Från noll till hundra kilometer på tio sekunder.
Innan jag förstått vad som hände
har avståndet mellan oss
växt till den där avgrunden
som känns så bekant.
Vi brukade stå och glo över den.
Nu är den där igen.
Nyss var den borta.
Nu är den där.
Kanske kan jag pröva att lägga en stege över gapet.
Bäst att jag medför vit flagg.
Kanske ska jag ställa till något jäkelskap
bara för att se vad som händer.
Vänta nu,
hur vet jag att avgrunden är här just nu?

Motorsågsakrobatik

jag med motorsåg
svett, bensin och avgaser
manlighetskänsla

allt mer våghalsig
motorsågsakrobatik
värdig arborist

motorn vrålar högt
kedjan tuggar i sig allt
allt utom mitt skal

Kaptenen i dimman

Såg just om en av mina favoritfilmer, The Big Lebowski. Louise påpekade vissa slående likheter mellan mig och John Goodmans underbart vansinniga karaktär Walter Sobchak, fast minus Walters härliga aggressionsutbrott. Hon har väl en poäng som vanligt... Jag som brukade vilja identifiera mig med The Dude.

Att hon ska ha så svårt att lita på mig?

Kärlek möter raseri

Aldrig förr
var jag så närvarande,
så rakt igenom lugn,
så ärlig,
så utan försvar,
så mötande,
i mötet med ditt raseri.
I detta kunde jag känna, vara och ge
kärlek.
Tack
för att du får mig att växa.

Människan är ärlig

Människan (liksom alla varelser) är alltid ärlig. Även när vi ljuger. Lika lite som andra djur kan vi egentligen ljuga. Vårt sinne, som ofta tror sig ha kontroll, kan inbilla sig att det kan presentera något annat än sanningen, i ord och i handling. Det kan det inte. Allt vi kan göra är att uttrycka sanningen på olika sätt. Alla är de ändå uttryck för sanningen. Orden är oviktiga. Handlingar är oviktiga. Allt som betyder något ligger därunder, fullt synligt för den som ser.

Vad vårt sinne däremot kan, är att tro på en lögn. Tro på en historia. Förväxla ord och handling med vad som är verkligt och sant. I synnerhet har vi en tendens att tro på vår egen historia. Om någon annans understödjer den egna, då tror vi på den också. Om någon annans historia kolliderar med vår egen, då blir det krig. Konflikten existerar bara i oss själva och den uppstår ur den förvirring som gör oss blinda för sanningen. I denna förvirring kan vi förstås indirekt låta oss luras av andra (och gärna då också lägga skuld på vår omgivning för vår egen förvirring.)

Människan är ärlig, och galen.

Dånet

Jag sitter i köket,
ensam i huset.
Så hör jag dånet.
Ett enormt buller.
Den mäktiga ljudmattan
av alla ljud
som finns i bakgrunden
där det kan verka så tyst.

Vad finns att lita på?

Allt i den här världen kommer att dö.
På det kan vi lita.
Om du inte kan lita på mig,
vad betyder det?
Att du inte litar på att jag skall
göra det,
vara den,
du förväntar dig?
eller att du litar på att jag skall
göra det,
vara den,
du förväntar dig?
eller litar du alls inte
på dina förväntningar?
Dessa förväntningar skall också dö.
Tills dess har vi
att lära oss älska dem.

Nästa kapitel

så börjar ett nytt kapitel
samma kapitel som förut
bara aningen annorlunda
det ser helt oigenkännligt ut

det gamla vi lämnat bakom
för vi har hittat något nytt
förvånade vi plötsligt står här
när vi nu får möta det vi flytt

du kan alltid ta en omväg
med alla planer som du smitt
du kommer ändå inte undan
det öde som alltid varit ditt

Gudsbevis

När jag var i tonåren tyckte jag och några av mina kompisar att vi var så smarta så smarta. Vi var naturvetare redan innan vi började på gymnasiet (även om vi valde teknisk linje.) Vi förstod allt vad vi behövde förstå, därom rådde det sällan några tvivel (och det var inte för att vi inte tyckte oss behöva förstå så mycket.) Till exempel förstod vi att alla inte hade alla hästarna hemma. Som troende kristna, hur kan de "veta" att Gud finns om det inte finns några bevis?

Finns det något bevis för att Gud existerar?
Vem skapade Gud?
Kan Gud skapa en sten så tung att han inte själv kan lyfta den?

Dessa frågor var ingenting jag grunnade på. De betydde ingenting för mig, eftersom Gud bara var ett abstrakt begrepp som saknade all verklighetsanknytning i min värld. För mig var det självklart att Gud var människans skapelse som ett resultat av hennes behov av att se mening i tillvaron. Däremot kunde dessa frågor med fördel användas att dänga i huvudet på någon troende kristen i förhoppningen att deras förvirrade värld nu väl ändå måste gå i kras om vederbörande faktiskt tänker igenom frågan (som om de aldrig hade gjort det förr.)

Det som kan förbrylla mig en aning nu är hur lite jag då ifrågasatta min egen "tro". Så till den grad att jag inte kunde se att det också var en tro. Istället utgick jag alltid från min egen övertygelse och där andra avvek stod det på något sätt klart att det var dem det var fel på. Åtminstone så länge de inte kunde leverera några riktiga knäckargument som kunde få hela min verklighetsuppfattning på fall (vilket till slut tack och lov ändå hände.) Fungerar jag fortfarande så? Delvis är det nog så. Den främsta skillnaden är nog att jag också har börjat ifrågasätta mig själv. Något jag verkligen kan rekommendera för den som inte har provat.

För den som är orienterad åt det tänkande hållet, och som inte drar sig för att utmana sina tankekonstruktioner, kan det vara ytterst värdefullt med några knäckfrågor att verkligen begrunda.

När skapades tiden?
När började vi tro på tiden?
När skapade vi tiden?
(Kanske måste man inte vara en kreationistisk stolle för att kunna tro att universum skapades för några få tusen år sedan...)
Kan det vara så att det är meningslöst att tala om en ålder på universum?
Kan det vara så att tid bara är en tanke?

Visst kan Gud skapa en sten så tung att han inte själv kan lyfta den. Det är ju det vi gör hela tiden.

Drömtid

Jag vaknade nyss ur en dröm som kändes obehaglig. Den fick mig att associera till en av de obehagligare drömsekvenserna i filmen The Cell.

Jag kom i alla fall att tänka på hur tiden fungerar i drömmarna. Den är lättare att se igenom där eftersom vi kan ha vår vakna verklighet som referens. Ingenting hindrar en från att drömma en lång lång dröm med en välbyggd dramaturgi som leder fram till ett från början givet slut (som f.ö. ofta handlar om att man dör) varpå man vaknar och kanske inser att drömmens sista ögonblick, tex en explosion, har en given representation i verkligheten, exempelvis ljudet av lampan på nattduksbordet som åker i golvet för att man viftat till med armen i drömmen. Oj, vad snabbt tiden går i drömmen relativt verkligheten, tänker man kanske. Eller drömde man kanske baklänges? Eller kan upplevelsen av en hel lång dröm rymmas i ett enda ögonblick? Kan drömmen alterneras i efterhand för att passa med yttre stimuli? Vad är det som säger att vårt sinne inte kan fungera på samma sätt när vi är vakna?

Vad händer om man använder drömmens verklighet som referens för den vakna? Hur vet man egentligen vilken som är verklig? Hur vet man att någon av dem är verklig? Kan du bli medveten om att du drömmer just nu? Och vem är det egentligen som drömmer?

Born again

In this moment
life begins anew.

Nothing can be known
but this moment,
and even that
can never really be known.
It is the source
of all knowing.
It is the source
of everything.

This moment holds everything,
the past,
the present,
the future,
all the thoughts.
Nothing exists
out of this moment.
This moment is everything.

Every moment
I am born again,
fully reincarnated.

Skuld eller ansvar

Vindra skriver i sin blogg om skuld och jag samlar här några av mina reflektioner.

Jag tror inte att idén om skuld är särskilt fruktbar, men jag tror mycket på förlåtelsens kraft. Främst då i att ge förlåtelse.

Alldeles för många av oss går tyngda av det som vi mer eller mindre medvetet upplever som vår skuld. Jag tror det skulle vara befriande för många att inse att de faktiskt inte har någon skuld överhuvudtaget. Om man når dit genom att be om förlåtelse är det gott och väl. Huvudsaken är att man når dit.

Jag erkänner mitt fulla ansvar, men skuld betackar jag mig för. Riktigt snurrigt blir det när man tillskriver andra skuld. Den skulden bär man helt och hållet själv ansvaret för.

Ingen kan vara mig skyldig någonting. Om jag trodde det skulle jag inte kunna vara helt fri.

Det är mycket viktigt att kunna känna sitt ansvar. Det är detsamma som att vara i kontakt med sig själv. Skuld tycks mig vara ett sätt att söka konceptualisera detta ansvar på ett sätt som gör det överförbart. Det är nog en fin tanke, men det funkar inte för mig.

För att ta ansvar behövs ingen skuld. Skuld förutsätter att någon försummar sitt ansvar. Vem har någonsin gjort det? Vem har inte alltid gjort så gott den kunde, givet de förutsättningar som gällde då? Skuld handlar ytterst om brist på förlåtelse. Ansvaret finns här och nu. Förlåtelsen finns här och nu. Skuld handlar om något som har varit (eller som kommer). Skuld är att hänga kvar, att skjuta upp, att inte förlåta, inte än.

Lögnen

Den som ljuger,
ljuger ytterst,
medvetet eller omedvetet,
endast för sig själv.

Den som väljer att tro på lögnen
och kanske far illa av det,
är i högsta grad ansvarig
för sitt eget självbedrägeri.

Den som ser sanningen
ser att
ingen lögn kan hota den,
ingen lögn kan skada den.

Den som ser sanningen
ser att den är något som är
och har egentligen inget att göra
med vad som sägs.

Sanningen är kärlek,
lögnen bara en tanke.

Jag saknar lite att höra från dig

Sökte åter dig,
men det blev så tyst, så tyst.
Jag gissar och jag tror
att någon måst ha slukat dig.

Det är helt ok,
och precis som det ska va',
men lite saknar jag
att höra något ifrån dig.

Semester

Rofylld och utan tvivel
seglar jag in min semester
i verkligheten.
Vad som väntar
visar sig
när det är dags.
Allt är väl
och livet kan börja,
ännu en gång.

Tid att chilla

Jag har jobbat som en tok fram till igår. Då plötsligt insåg jag att jag kommit till botten på den oändliga måste-hinnas-med-innan-jag-kan-gå-på-semester-högen.

Det är lite lustigt det där med måsten. De finns ju inte på riktigt, men ändå är de så verkliga ibland. Som det här med mitt jobb. För någon dryg månad sedan var jag efter en period av stiltje på jobbet, så less på jobbet att jag kände mig beredd att säga upp mig vilken stund som helst. Jag berättade för min chef hur jag kände och ja sedan kände jag mig lite lättare och tuffade vidare. Plötsligt får jag sedan ett uppdrag som jag grovt underskattar hur lång tid det kommer ta för mig att slutföra. Ju närmre min planerade semester kommer desto mer uppenbart blir det att det har gått över styr. Jag finner mig jobbandes från tidiga mornar till mitt i natten. Som om det gällde livet. Nyss var jag beredd att ge upp jobbet på vinst och förlust och i nästa stund kämpar jag för att prestera ett resultat som jag ska kunna känna mig nöjd med. Det går liksom inte riktigt ihop. Det är något mönster av plikttrogenhet i mig som kickar in och vips har jag inga problem med att åsidosätta såväl alla runt omkring mig som mig själv, bara jag fullgör den plikt som jag råkat fokusera på. Vart tog balansen vägen?

Nåväl botten på högen är nådd och nu blir det tid att chilla. Ikväll blev det satsang med Florian i Stockholm och imorgon bär det av till No Mind festivalen i Värmland. Nu börjar sommaren på riktigt.

Leva livet

Kan du låta livet
leva livet åt dig?
eller försöker du
leva livet åt livet
ett litet tag till?

En kärleksförklaring

Livet är en kärleksförklaring
till dig själv.
Kan du se den?
Kan du se den du är?
Kan du vara den?
Kan du vara den du är?

Livet är skoningslöst

Livet serverar dig
gång på gång
det du undviker,
det du flyr ifrån,
det du är rädd för,
det du hatar.

Livet är skoningslöst.
Du kan fly det,
men aldrig komma undan.

Kan du stanna upp nu
och se att det är
dig du undviker,
dig du flyr ifrån,
dig du är rädd för,
dig du hatar?

Jobbar sent

Jobbar från morgon till sent sent för att rädda semestern. Får passa mig så att jag inte bara vänder på dygnet rätt vad det är. Jag känner mig illavarslande pigg efter midnatt, men nu ska det ändå bli väldigt skönt att krypa i säng.

Räddad

Så plötsligt,
efter dagar och nätter
av drivande
med den bräckliga flotten
på det stora havet.

När jag till sist
övervunnit min ångest
och accepterat mitt öde
att driva här
till slutet,

så plötsligt,
ljuder en välbekant mistlur
och ett ljus tänds i natten.

Så plötsligt,
verkar räddningen nära
just som jag förstått
att det alls
ingen räddning existerar
och att jag i sanning
är förlorad.

Ändå,
jag skyndar att vinka.

My desire

Maybe you are not the object of my desire,
maybe you are my desire itself,
and maybe I will have to let you die
to find peace.
The peace in which
we can actually meet.

Tejpat hjärta

Gång på gång
exploderar hjärtat
i tusentals små skärvor,
men varv på varv
av klistrig silvertejp
håller ihop det ändå.

Ge liv

Allt det vi har
måste vi nu ge upp
för att ge plats
åt det som vill födas.
Vi ger liv,
vi ger våra liv.
Allt vi behöver
finns i det som blir kvar.

Skillnad

Jag frågar mig ibland,
är det du?
eller är det bara jag?
och är det egentligen
någon skillnad?

Ge dig av

ge dig genast av
gå ut och möt världen nu
du längtar och den

Jag och världen

Bakom mitt jag
kan jag gömma mig
från världen.

Hur ser världen ut
utan jagfilter?

Hur ser världen ut
när jag slutar tro
på bilderna av den?

När världen är världen
och inte bara
min upplevelse av den.

När jag och världen
är en och samma.

Stå kvar

Kan jag stå
på randen till existensen
och njuta skådespelet
i otaliga speglingar?

Kan jag stå
där det inte existerar
något att stå på
och njuta det omöjliga?

Kan jag stå
där omöjligt gjorts möjligt
och äntligen leva
ett verkligt levande liv?

Kan jag stå kvar här?

Levern renad

Nu har Louise och jag precis genomfört Sanna Ehdins leverreningskur tillsammans.
Ut kom mängder av små gröna gallstenar och några modell större.
Nu ska jag börja äta och dricka så smått igen. Jag känner mig hyfsat uttorkad och lite svag, så det ska bli skönt.
Börjar med ett kalasmål: en banan med ett glas vatten.

Why why?

Why?
There is no why.
There is only this.
If you think you need a why,
then why is that?

Ready to stay

If I'm ready to give it up,
then I might as well stay.

Leaving is not gonna change anything.
Being
where I am
changes everything.

No need to act
is the key.
The key to all action.
Free action.

Just let it happen.
Let it be free.

Let myself see
how free I really am.
That freedom
is all there really is.

Kullerbyttslogik

Alla är utbytbara.
Ingen är utbytbar.
Ingen som är utbytbar är utbytbar.
Alla som är utbytbara är oersätteliga.
Utbytbar är ett annat ord för oersättelig.

Den här nyfunna logiken är fascinerande
och mycket mer träffsäker
än den jag var van vid.
Den träffar just ingenting.
Och den träffar det mitt i prick.

Demonen på min rygg

jag försöker stänga av
jag försöker stänga ner
vill inte möta dig
inte just nu
vill inte känna smärtan

men du sitter på min rygg
du knackar mig på axeln
hårda små knackningar
oavbrutet
som får kroppen att smärta

jävla envisa demonjävel

Att vara

Du är.
Det är, det enda som räknas.
Vi är, bara en del av det.
Jag är, bara en distraktion.

Smärtsamt fokus

Mitt smala fokus
väcker irritation
hos ett annat smalt fokus.
Vi missar varandra
och det gör ont.

Lite upptagen

Jag skulle kunna.
Jag vet var Gud bor,
så jag håller mig
långt därifrån.

Hunger

Du väcker något i mig
som länge varit dött.
Nu kryper det ur idet
och skakar på sig trött.
Blir varse denna hunger
som aldrig kan bli mött.
Jag ger mig ut och irrar
i jakten efter kött.

Oemotståndlig

oemotståndlig
ett försök att stå emot
trasar mig sönder

Kokande vrede

Så mycket vrede
bor i mig,
undertryckt
under år efter år.

Locket på glänt nu.
Vreden sjuder vilt inunder.
Se upp
om du är rädd
att bli bränd.

Eller möt mig
och låt oss tillsammans
kokas levande
i vredens kittel.

Det jag måste

Jag måste göra det jag måste.
Ingenting annat är verkligt.
Så heller inte
föreställningen
om att det är något jag måste.

Rädsla för det oundkomliga

Jag får möta mina demoner
hur jag än gör.
Det har inget att göra
med mina val.
Valen är redan gjorda.
Det enda som återstår
är rädslan
och att möta den.

Wild and calm

It is all about
being totally calm
and totally wild
at the same time.
There is no in between.

Faller mjukt

Du får mig att falla så lätt,
för falla är vad jag vill.
Falla och slå mig så hårt
att det hårda i mig slås itu,

men din blick borrar hål i min sköld
och fyller mig med ditt ljus,
smälter mig samman med dig
och gör mitt fall alltför mjukt.

Vingklippt

Jag körde som vinden
det gick ju väl fort,
sa lagens väktare
och tog så mitt kort.

De mätte min hast
med en lasermanick.
Inget att säga
så körkortet gick.

Två goa poliser
som gjorde sitt värv.
Bötfälld och vingklippt
nu blir tillvaron kärv.

Peregrin Took är död

Vår seglivade dvärgpapegoja Pippin har kastat in handduken.
Han överlevde två tidigare fruar, men lämnar nu sin tredje fru, Merry, efter sig.
Merry är en väderbiten järnlady med mycket energi.
Nu sitter hon med sin döda vän och verkar chockad.
Frågan är nu hur vi ska lyckas ge henne den stimulans hon behöver.
Till att börja med får vi försöka ge henne lite lugn och ro.

Operation utan bedövning

Jag finner mig själv
ståendes med skalpellen
djupt i ditt kött.
Du vrider dig i smärta,
men jag kan inte bedöva dig.
Jag behöver dig
att operera mig.

Om operationen lyckas
förefaller oklart.
Här står vi nu
i en blodig sörja
och försöker reda ut
vad som nu är du
och vad som är jag.

Klister

Du finns i mina tankar,
ständigt,
utom när vi ses.
Jag älskar att vara med dig
på riktigt,
men jag fastnar så lätt
i detta klister.

Jag älskar dig

jag älskar henne
och hon är du
jag har aldrig älskat dig
som jag gör nu

Vår dagliga död giv oss idag

Sex till åtta skivor
om dagen av dig
och ingenting
fattas längre mig.
Du är det bästa
sedan skivat bröd.
Jag följer med dig
och du blir min ljuva död.

Less of everything

give me less
until it is so obvious
that all there is
is this

and that this
is always here

it is the space
in which everything
is created

it is the void
out of which everything
is born

it is the
isness itself

and it becomes obvious
that nothing
needs to go
unless I feel
the need for it to stay

Dröm om en dröm

Besatt av en dröm
så flyktig och vag
att jag inte längre vet
vad den handlade om,
bara att jag vill
drömma den igen.
Är det kanske
det jag redan gör?

Tåget har gått

Tåget har gått,
och jag var på det.

- Jag kliver av här, säger jag och tränger mig förbi konduktören ut på den öde perrongen.
Konduktören ser lite frågande ut.
- Det är ingen avstigning här, börjar han lite trevande, men inser snart det lönlösa.
- Hur ska du komma tillbaka då? undrar han.
- Det finns inget tillbaka, säger jag, men här är jag.
- Skyll dig själv, säger han och vinkar klartecken till lokföraren. Genast börjar tåget rulla.

Tåget har gått,
och jag går min väg.

Älskade sommar

Sitter uppe alldeles för länge
med värmen som får mig att svettas
och nattens svalkande vindpustar
som letar sig in genom fönstret på glänt.
Jag älskar med sommaren
långt in på natten.

Jag vet att hon kommer att överge mig,
som hon gjort så många gånger förr,
när det är dags,
men nu ger hon mig
av sig själv
i överflöd.

Slå ut en vägg

Öppna upp
och vädra ut
den unkna luft
som jag andats
gång på gång.
Byt fläktsurr
och tangentknappande
mot fågelsång
och en låt-se-vad-som-händer-nu-attityd.

Ett beslut i vardande

dags för
ett avgörande beslut
som ledsnat på att vänta
på ett bättre tillfälle
än nu

Livstecken

Leva livet inom parentes,
eller
leva livet framför utropstecken?
Just nu
är det tydligen frågetecken som gäller.

Varför? (är en bedräglig fråga)

Vill du ha förklaring,
eller vill du blott förstå?
Du kanske inte kan
få de båda två.

Ditt begränsade förstånd
kan förklaringar förstå,
men inget genom det
klarnar alls ändå.

Förståelse utan ord
är inte svårt att nå.
Börja bara lyssna.
Inget finnes så.

Megafonväckning

Ge upp! Ge upp!
Spelet är förlorat.
Du är omringad.
Om du inte ger dig nu
och frivilligt kommer ut ur din gömma,
så kommer vi att göra din situation
så fruktansvärt outhärdlig
(vi har metoder)
att inget annat ändå återstår,
än att ge upp.
Du har alls inget val.
Ge upp! Ge upp!
Gör det nu!

Ett missat tillfälle

"Får jag be om största möjliga tyssstnad."
Publiken håller andan. Knäpptyst.
Så en rossling från någon i publiken.
Tystnad åter.
Någon skruvar rastlöst på sig.
"Ska det aldrig bli något snart?"
Så, innan jag vet ordet av, är det över.
Publiken framför åter sin kacklande symfoni.
Ett reservnummer trollas fram.
Det magiska ögonblicket då allt kunde hända är som bortblåst.
Öppningen har slutits igen.

Cirkusdirektören söker trösta mig efteråt
där jag sitter och jämrar mig
i min vagn med flaskan inom räckhåll på bordet.
"Det gör inget" säger han,
men jag vet att han är besviken.
Han är jag.

Träffa dig

Jag såg dig på stan igår
och imorse på pendeln.
Det var förstås inte du.
Du är inte här ännu.

Efter ett par veckors lugn
söker du upp mig igen.
Jag kan inte släppa dig.
Det är därför jag måste

En rädsla som dödar

Vad håller mig tillbaka
annat än min rädsla?
Du säger: "var förnuftig nu",
men det är just det
att mitt förnuft
inte är pålitligt
eller ens förnuftigt.
Det klamrar sig fast
vid rädslan
och rädslan vid förnuftet,
rädslan för förändring,
rädslan för att det en dag
är dags att dö,
och det kväver mig sakta till döds.

Hjärtat är min lag

Från och med nu
gäller hjärtats lag
för varje steg jag tar.

Troligtvis och tyvärr
är jag en förbrytare från första stund
och mitt straff
att fortsätta hållas bojad
i dessa dunkla hålor
med nyckeln till frihet
retsamt stucken i min hand,

eller finner jag äntligen
modet att växa
till dess ingen håla längre finns
som kan hålla mig fången.

Mörkret i mig

Två dagar
nedsänkt i det mörker
där jag brukade leva mitt liv.
En obehaglig upplevelse
att bli så uppslukad,
så dränerad på energi.

Även detta mörker
måste inkluderas,
måste älskas,
för vad det är.
Det är en del av mig.

The end and the beginning

the end of the search
is the beginning
of something
that was always there

Hem igen

Kroppen låg helt stilla
och njöt av dansen
som själen dansade.

Jag börjar få kontakt
med mig själv igen.
Det får mig
att känna mig aldrig så levande.

Tricket är att
älska allt
och älska med allt.

Tack för att
jag får hitta hem igen.

Trigger happy

på avtryckaren
en fingerdarrning från det
oundvikliga

Ilska

O älskade ilska
sluka mig nu.

Rus på flaska

Ett lättare bakrus lämnar min kropp i ett avskalat tillstånd.
Idag kan jag känna mig tillfreds med tillvaron.
Jag kan sitta still och känna att allt är precis som det skall
och jag har ingen aning om hur det är.

Jag tänker tillbaka på den tid då jag ofta söp mig så full
att bakruset kunde vara till morgonen efter dagen efter.
Nu kan jag undra vilken sensation jag då trängde mest efter,
rusets glada drömvärld där leken saknar slut,
eller känslan av att vara fullständigt skjuten i sank
efter det obevekliga slutet.
Det fanns något verkligt i det söndersmulade tillståndet,
en pusselbit som saknades i mitt allt mer avstängda jag.

Numera blir det sällan några excesser på dryckesfronten,
men igår kväll drack jag mig i alla fall något berusad.
Det är intressant att se hur blygsam alkoholens berusande effekt verkar,
när man väl upptäckt att berusningen inte kommer ur flaskan.

Aldrig hopplös

överge allt hopp
och du behöver aldrig
förlora hoppet

Kasta loss

För varje förtöjning som lossas
hittar vi nu närmre varandra.
Där vi trott vi måste hålla hårt i varandra,
där behöver vi släppa taget som allra mest
för att hitta tillbaka
till det som aldrig kan förloras.

Leva eller överleva?

Att leva för att överleva
eller överleva för att leva.
Valet borde vara enkelt.
Ändå finner jag mig själv
gång på gång offrandes livet
för att säkerställa överlevnad
som vore jag blind
för vad som verkligen tar mitt liv.

Åren som försvann

Jag tappade bort mig själv
någonstans på vägen.
Åren gick
tills jag fann mig själv.
Är jag gammal nu?
eller står jag kvar där jag var då?
Jag har nått en mognad nu
som jag inte hade då,
men känslan av förlorade år
går inte att ta miste på.
Ändå är de allt annat än förlorade.

Stillsamt möte

Satt i timmar igår
och mötte en vän.
Så stilla,
så närvarande,
så livgivande,
så kravlöst.
All rädsla borta.
Vi förundrades båda
över hur lätt vi
kunde stanna i det
samtidigt som vi
konverserade.

Upplösning

Att lösa banden
för att kunna förenas.
Banden är vår mur.

Död tillsvidare

Alla dessa människor,
alla miljöer,
allt som omger mig.
Allt speglar det mitt inre.
Först när jag kan älska allt omkring mig,
först då kan jag älska mig själv.
Först när jag kan älska mig själv,
först då kan jag alls älska.
Först när jag kan älska,
först då kan jag leva.
Tills dess är jag död.

The mind in the body in the mind

My body is an instrument,
an indicator,
I can read
to tell
where I am
and where I'm going.
If it is still,
then I'm here.
If not, I need only
to notice the motion
to find my way here.
I use my mind
to abandon the mind
before i get here.
Then
floating
all aware
astonished.
The mind is in the body
the body is in the mind.
The body is the mind.

Lyckönskningar från den skeppsbrutne

Du rammade min båt med din,
slog den i spillror.
Nu klamrar jag mig fast
vid flytande vrakdelar.
Meningen är nog
att jag skall drunkna,
men inte riktigt än.
Först skall jag önska dig
en fortsatt underbar resa.

Varför händer allt samtidigt?

Hur kommer det sig att allt händer på samma gång.
I månadsskiftet juni-juli är det väl mycket på en gång.

Florian Tathagata kommer till Stockholm 26 juni-6 juli (varav 30 juni-6 juli är summer camp i skärgården).
Peace & Love festivalen i Borlänge 26-28 juni.
No Mind Festival i Ängsbacka 4-11 juli.

Det var alldeles för länge sedan jag var på musikfestival och Peace & Love bjuder på ett alldeles för bra utbud i år för att jag ska kunna motstå. Peace & Love kolliderar med Florians öppna Stockholmsmöten.
Florian kommer till Ängsbacka också, men då missar man summer camp på Idöborg som är ett allt-eller-inget-paket precis som Ängsbacka.
Jag har aldrig varit på No Mind Festival och var rätt sugen på att prova den i år, men det får nog bli någon slags kombination av Peace & Love och Florians summer camp istället.

[Uppdatering 2008-05-01] Tydligen blir Florians summer camp på Idöborg inställt, så det blir inte så svårt att välja i alla fall...

En självplågande blomma

du är en blomma
som skapar dig lidande
att bli medveten

Möte med polischefen

jag bryter upp gatsten
på gatan som
ej längre
tycks farbar

polisen larmas
styrkor mobiliseras
ordningen skall återställas
allmänt hotfulla element korrigeras

jag gör inget motstånd
men står orubbligt upp
och känner kraften
i min närvaro

plötslig helomvändning
och polischefen
bjuder mig på kaffe
på ett närbeläget fik

han skulle dock uppskatta
om jag tog det lugnt
med gatstenarna
säger han

Scared boy's touch

I touched you.
You loved it.
It touched me
and I got scared.
I touched you
and you hated it.
It touched me
and made me grow.

Tillsammans för alltid

Jag är med dig
när jag är med dig.
Kan vi ta vara på det
utan att skapa
en historia om
hur det har varit,
hur det borde vara,
hur det kommer att bli?
Utan att sätta
en etikett på
det som har varit,
det som är nu,
det som kommer imorgon?
Kan vi leva
här och nu?
Det enda sättet
att vara tillsammans
för alltid.

Life doesn't want me to love you

Life doesn't want me to love you.
Life doesn't want me to love myself.
Life just wants me to be that love.
So simple.
Just be the love that I am.

I could keep fighting life,
or surrender to it.
I could be so still
and just let life
gently play with me.

How hard it is sometimes to see
that it is already.

The split

Can I see the split
that I drive into myself?
Can I let it be?
Can I let it come together
and be whole again?
And how can I then
ever let it split again?
Can I be the split
that I drive into myself?

Honung

Har lapat honung idag.
Så söt och ljuv.
Så flyktig.
Så helande.
Hur den smälter
mot min tunga.
Jag får aldrig nog.

Gud är god

ta emot gåvan
som du får nu av livet
Gud är god som du

På önskelistan

ingen gör mot mig
något annat än vad som
nu är min önskan

Skymt bakom draperiet

ibland skymtar jag
det bakom draperiet
en hissnande vy

Fjorton år

Fjorton år går fort
(och ibland väldigt långsamt).
Ett förhållande som kultiverats under lång tid,
kanske inte under de bästa av förutsättningar alla gånger,
utan under de enda av förutsättningar
för just detta förhållande.
Nu känns det lika ovisst som den dagen för fjorton år sedan,
och samtidigt starkare än någonsin förut.
Skoningslöst har vi börjat gallra
och skär bort det som ändå inte är sant.
Om vi överlever
återstår att se.

The miracles of today

Every day is full of miracles.
Are we willing to see them?
To be them?

Regndans

Även denna storm bedarrade
och det lugn som nu breder ut sig
är magnifikt.

Det är spännande att leka med vädergudarna.
Kanske var den här urladdningen
bara en försmak.

Vad kommer härnäst?
Jag kan knappt bärga mig.

Kirtana i Sverige

Kirtana sjunger i Stockholm imorgon lördag kväll på sin första konsert i Sverige.

Det tänker jag inte missa!
Jag trodde kanske det skulle vara svårt att få tag i biljetter så här sent, men det fanns tydligen en hel del kvar igår när jag köpte mina.

Stukad kronprins

Den här resan kan komma att bli
av ett smärtsamt slag,
men vad som än krävs
skall jag bli kung över världen en dag.

Jag är helt opålitlig

Jag är helt och hållet opålitlig.
Jag kan inte ens lita på mig själv,
men jag gör det ändå.
Du kan också lita på mig,
om du vill.

Oförsvarbart

Mitt försvarssystem aktiveras
utan att jag ens märker det.
Du märker genast,
men det är inte menat för dig.

Huvudet skiljt från kroppen

viljan att förstå
flyter upp i huvudet
kroppen blir avhängd

ett kroppsligt möte
får mig på andra tankar
inga tankar alls

Varenda smula skall slukas

Plocka inte russinen ur kakan.
Ät hela kakan och ha den kvar,
bara genom att äta hela kakan.
Lämna inte en smula.

Att vara den man inte vet att man är

Att vara den man är
kan förefalla enkelt,
men om man inte vet vem man är,
är det inte så självklart.
Ändå är det en förutsättning
att inte veta.

Alla dessa missförstånd

Allt som kan missförstås, missförstås.
Allt kan missförstås.

Du kan inte stoppa min vår

Kung Bore, du kan vintra dig trött
och lägga dina krokben för vår.
I mitt hjärta är våren ändå här
för första gången på många år.

Förvirrad eller kär

när jag ser djupt i dina ögon
kan jag ge upp allt jag tror att jag är
och vara med dig i den stunden
som egentligen är allt vad som är

att få sitta så mitt emot dig
utan en tanke på varthän det bär
och känna din närvaro i mig
och stilla utforska vad som är här

hur ljuvt och hur gott är det inte
men det förvandlas så lätt till begär
förvirrad och suktande mera
till den grad att jag tror jag är kär

Special sparrow

Why is this focus so narrow?
Why is it so hard to see
that all that I am is a sparrow
that don't care what it means to be?

Why do I need to be special
and part of a higher breed,
when really there is nothing special
about being special indeed?

Blodad tand

det är slutvilat
stridsfältet är min plats nu
trött på stillestånd

Mitt skal och jag pustar ut

Blev nervös och förlorade mig själv.
Slickar mina sår här hemma.
Sen är det bara på det igen.

Fjärilar i magen

Känner mig som en målvakt
på ett sjujävla träningspass
i hockeyrinken.

Förväntanspuckarna viner
genom luften
ett par decimeter över isen.

Jag gör mitt bästa för att stoppa dem,
men varje skott som ändå går in
får mig att stå lite ostadigare på isen,

tills jag inser att
detta är inte en match
som kan vinnas.

Lämnar klostret

Ingenting betyder något.
Ingenting står under min kontroll.
Detta är sant förstås,
men mitt förstånd förstår inte,
kan inte förstå,
innebörden,
så felslut kommer
som ett brev på posten.

Så låter du mig se
var jag trodde
jag slutade.
Jag tittar ut genom gluggen i klosterväggen,
låter min tunga munkkåpa falla till golvet,
klär mig i en gräll skjorta
och ett par snygga jeans,
och stiger ut i en annan verklighet.

Världens kalas

Långsamt går det upp för mig
vad det innebär.
Jag är den ende.
Du är jag.
Alla är jag.
Jag är världen.
Allt är för mig.
Jag är en enda stor gemenskap,
ett stort kalas,
och alla är bjudna.
Jag är kalaset
och värden
i ett.

Drop understanding

If it is difficult for a fish
to understand the concept of water,
how hard is it not
for a drop of water in the ocean?

But neither the fish
or the drop of water
feel the need to understand
and is thus spared from confusion.

There is nothing
you have to understand.
The need to understand
leads away from what is to be understood.

Mina demonvänner

Mina demoner är mina allra bästa vänner.
Vi kommer inte alltid så bra överens,
men det är bara genom dem jag utvecklas vidare.
De låter mig inte bedra mig själv.

Let the rest do the work

I can let rest happen while I work
just as I let work happen as I rest.

Ett riktigt perspektiv

alla perspektiv är lika riktiga
inget perspektiv är mer sant än något annat
sanningen ligger i inget perspektiv
sanningen ligger i alla perspektiv tillsammans

En värld utan fel

Det finns ingenting i denna värld,
denna verklighet,
som inte finns i mig.
Om det är något fel med världen,
så är det mig det är fel på.
Hur kan det vara något fel på verkligheten,
om felet är en del av den?
Hur kan det vara något fel på mig,
om jag är en del av verkligheten?

Tillbaks på ruta ett

Jag är tillbaks på ruta ett.
Dags att börja om.
Så snart jag ser målet hägra,
inser jag att jag är tillbaks
där jag började.

Kaka söker maka

Förvirring söker förvirring.
Klarhet ser klarhet.

Gränsvärdet för frihet

En man med rolig hatt
kan också vara
en hatt med rolig man.

Är din uppmärksamhet
riktad eller fri?

Hur fri kan den vara
innan säkerhetssystemet i dig
slår larm?

Jag är ofelbar

Inte något enda jag gör är fel,
men det hjälper inte att tänka det,
jag måste vara det.

Rena och orena energier

Det finns inga orena energier
och det finns inga rena.
Det finns energi,
och så finns det tankar
om vad som är rent
och vad som inte är det.

Uppriktigt

Att vara uppriktig,
är inte så mycket att säga vad som är sant,
som att säga det från hjärtat,
utan att hålla tillbaka,
utan att trycka på.
Det behöver inte ens sägas i ord.

Födelsedagsnumerologi

Idag fyller min far 63 år,
och imorgon fyller jag 36.

Numren ger en fin bild av hur vi båda
kan tyckas olika,
men är ändå en och samma.

The equation

When all is part of the equation,
no change can be made.

Balance is within.

Försöker förgäves förlora

Det som redan är förlorat
kan aldrig förloras,
hur mycket jag än försöker.

Ovilja att sova

Dags för nattens vila.
Rofyllda timmar av välgörande sömn.
Sömnen tar det liv som är idag
och ger (kanske) ett nytt imorgon,
men det är aldrig detsamma.
Ibland håller jag krampaktigt kvar
vid det liv jag har idag,
utan att inse vidden
av det fåfänga.

Ord utan makt

Orden har tappat sin makt.
Den som de aldrig hade,
men som jag trodde så på.
Nu är de som lösa klossar
i ett tyngdlöst laboratorium,
instabila och ytterst obeständiga.

Vara utan att försöka

Om jag är fullständigt uppmärksam
och samtidigt fullständigt avslappnad,
så ser jag
allt jag behöver se
innan det sker.

Men om jag försöker,
kommer jag att misslyckas.

Ett sista farväl

Var på begravning idag. Vår grannfru dog när vi var i Indien. Cancern som följt henne ett tag blev för svår och kroppen för svag. Vi hälsade på henne och hennes familj alldeles innan vi åkte på vår resa. Det var då uppenbart ingen självklarhet att vi någonsin skulle få träffa henne igen. Ändå hade hon då en inre styrka som imponerade, fast den har hon kanske egentligen alltid burit med sig. Jag är glad att vi fick tillfälle att träffas innan det var försent.
Begravningen var fin. Jag gråter väldigt sällan, men idag rann tårarna.

En manipulerande tanke

En tanke om manipulation flög förbi:
"Jag är den mest lättmanipulerade människa jag känner.
Alla manipulerar mig och jag bara låter det ske.
Jag manipulerar till och med mig själv hela tiden.
Å andra sidan vore det väldigt manipulativt av mig att vägra låta mig
manipuleras."
Manipulation är en illusion om att någon har kontroll,
vilket ingen egentligen har.
Tanken att ingen har kontroll kan verka så skrämmande,
att man hellre ser sig som manipulerad eller manipulerande,
även då det faller på sin egen orimlighet.
Det går aldrig ens att avgöra vem som manipulerar vem.

Are you a true believer?

The mind believes.
The heart knows.

The mind may believe it knows.
The heart simply knows it knows.

It's just the nature of the mind
as it is the nature of the heart,

but is your true nature
to believe in the mind?

Why you go to retreats

You don't have to attend a single retreat, satsang or anything like it.
You simply do because you have to.

Where truth lies

No interpretation is ever true.
Truth lies in no interpretation.

No truth is ever true.
Truth lies in no truth.

Nothing is true.
Truth lies nowhere.

Find the truth!
Then you can forget it, again.

Life is coming

Life is coming your way.
Are you prepared?

Livet är underbart

Inte så mycket mer att säga...

Ingen orsak

Att göra något för någon annans skull är självbedrägeri.
Att göra något för sin egen skull är detsamma.
Att göra något helt utan orsak är att leva i harmoni med vad som är.

Världen ligger öppen

En dryg vecka har nu förflutit sedan jag kom hem från Tiruvannamalai i Indien. Där hjälpte jag Florian med inspelningar av ljud och bild och brände skivor åt de som ville ha framförallt från den 14 dagar långa retreaten. Han ser gärna att jag fortsätter med det. Det vill säga att jag turnerar med honom och Julia överallt och arbetar med att sköta ljud, inspelningar, skivbrännande, det tekniska kort och gott. Visst är det en lockande tanke att tjänstgöra på Florians satsanger runt om i världen. Dessa är trots allt väldigt givande. Lite väl givande kanske. Jag känner nämligen inte att jag behöver en så kraftig dos av satsang. Jag känner inte att jag behöver några satsanger alls just nu. Dessutom är det mycket slit för relativt lite pengar.

Min nuvarande arbetsgivare betalar mig bra med pengar för att göra något som jag åtminstone varit väldigt intresserad av. Nu har väl mitt intresse för IT-system klingat av en hel del. Frågan är vad jag vill göra härnäst. Kanske något helt annat. Jag vet inte riktigt ännu. Just nu verkar jag mest vilja sväva i den här ovissheten ett tag och känna mig fri att göra vilket val jag vill. Hela världen ligger öppen för mig.